Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Mon ikke Visdommen raaber, og Forstanden opløfter sin Røst?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Paa Toppen af Højene ved Vejen, midt paa Stierne staar den;
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
ved Siden af Portene, ved Udgangen af Staden, ved Indgangen til Portene raaber den:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Til eder, I Mænd, vil jeg raabe, og min Røst lyde til Menneskens Børn.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
I uvidende! fatter Vid; og I Daarer! fatter Forstand.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Hører, thi jeg vil tale fyrstelige Ting og aabne mine Læber med Retvished.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Thi min Gane taler Sandhed, og Ugudelighed er en Vederstyggelighed for mine Læber.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
I Retfærdighed ere alle min Munds Ord; der er intet fordrejet eller forvendt i dem.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
De ere alle rette for den forstandige og ligefremme for dem, som finde Kundskab.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Tager imod min Undervisning og ikke imod Sølv og imod Kundskab fremfor udsøgt Guld.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Thi Visdom er bedre end Perler, og alle de Ting, man har Lyst til, kunne ikke lignes ved den.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Jeg, Visdommen, jeg har taget Bolig i Vidskab og besidder Kundskab om kløgtige Raad.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Herrens Frygt er at hade ondt; Hoffærdighed og Hovmodighed og Ondskabs Vej og den Mund, som taler forvendte Ting, hader jeg.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Raad og hvad der har Bestand, hører mig til; jeg er Forstand, mig hører Styrke til.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Ved mig regere Konger, og ved mig beskikke Fyrster Ret.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Ved mig herske Herskere og Høvdinger, alle Dommere paa Jorden.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Jeg elsker dem, som elske mig, og de, som søge mig, skulle finde mig.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Rigdom og Ære er hos mig, varigt Gods og Retfærdighed.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Min Frugt er bedre end Guld og ædelt Malm, og at vinde mig er bedre end udsøgt Sølv.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Jeg vandrer paa Retfærdigheds Vej, midt paa Rettens Stier,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
til at lade dem, som elske mig, arve varigt godt og til at fylde deres Forraadskamre.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Herren ejede mig som sin Vejs Begyndelse, forud for sine Gerninger, fra fordums Tid.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Fra Evighed er jeg indsat, fra det første af, før Jorden var.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Da Afgrundene endnu ikke vare, er jeg født, da Kilderne, som have meget Vand, ikke vare til.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Før Bjergene bleve nedsænkede, før Højene bleve til, er jeg født.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Han havde endnu ikke skabt Jorden eller Markerne eller det første af Jordens Støv.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Der han beredte Himlene, da var jeg der, der han slog en Kreds oven over Afgrunden;
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
der han befæstede Skyerne heroventil, der Afgrundens Kilder fik deres faste Sted;
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
der han satte Havet dets Grænse, at Vandene ikke skulde overtræde hans Befaling, der han lagde Jordens Grundvold:
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Da var jeg hos ham som Kunstnerinde, og jeg var hans Lyst Dag for Dag, og jeg legede for hans Ansigt alle Tider;
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
jeg legede i Verden paa hans Jord, og min Lyst var hos Menneskens Børn.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Og nu, Børn, hører mig! og salige ere de, som tage Vare paa mine Veje.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Hører Undervisning og bliver vise, og lader den ikke fare!
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Saligt er det Menneske, som hører mig, saa at han dagligt vaager ved mine Døre og tager Vare paa mine Dørstolper.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Thi hvo mig finder, han finder Livet og faar Velbehag hos Herren.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Men hvo, som synder imod mig, skader sin Sjæl; alle, som mig hade, elske Døden.
