Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Ne propovijeda li mudrost i ne diže li razboritost svoj glas?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Navrh brda, uza cestu, na raskršćima stoji,
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
kod izlaza iz grada, kraj ulaznih vrata, ona glasno viče:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“Vama, o ljudi, propovijedam i upravljam svoj glas sinovima ljudskim.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Shvatite mudrost, vi neiskusni, a vi nerazumni, urazumite srce.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Slušajte, jer ću zboriti o važnim stvarima, i moje će usne otkriti što je pravo.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Jer moje nepce zbori istinu i zloća je mojim usnama mrska.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Sve su riječi mojih usta pravične, u njima nema ništa ni krivo ni prijetvorno.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Sve su one jasne razboritomu i pravedne onomu tko je stekao spoznaju.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Primajte radije moju pouku no srebro i znanje požudnije od zlata.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Jer mudrost je vrednija od biserja i nikakve se dragocjenosti ne mogu porediti s njom.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Ja, mudrost, boravim s razboritošću i posjedujem znanje umna djelovanja.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Strah Gospodnji mržnja je na zlo. Oholost, samodostatnost, put zloće i usta puna laži - to ja mrzim.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Moji su savjet i razboritost, ja sam razbor i moja je jakost.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Po meni kraljevi kraljuju i velikaši dijele pravdu.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Po meni knezuju knezovi i odličnici i svi suci zemaljski.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Ja ljubim one koji ljube mene i nalaze me koji me traže.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
U mene je bogatstvo i slava, postojano dobro i pravednost.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Moj je plod bolji od čista i žežena zlata i moj je prihod bolji od čistoga srebra.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Ja kročim putem pravde, sred pravičnih staza,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
da dadem dobra onima koji me ljube i napunim njihove riznice.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Jahve me stvori kao počelo svoga djela, kao najraniji od svojih čina, u pradoba;
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
oblikovana sam još od vječnosti, odiskona, prije nastanka zemlje.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Rodih se kad još nije bilo pradubina, dok nije bilo izvora obilnih voda.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Rodih se prije nego su utemeljene gore, prije brežuljaka.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Kad još ne bijaše načinio zemlje, ni poljana, ni početka zemaljskom prahu;
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
kad je stvarao nebesa, bila sam nazočna, kad je povlačio krug na licu bezdana.
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Kad je u visini utvrđivao oblake i kad je odredio snagu izvoru pradubina;
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
kad je postavljao moru njegove granice da mu se vode ne preliju preko obala, kad je polagao temelje zemlji,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
bila sam kraj njega, kao graditeljica, bila u radosti, iz dana u dan, igrajući pred njim sve vrijeme:
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
igrala sam po tlu njegove zemlje, i moja su radost djeca čovjekova.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Tako, djeco, poslušajte me, blago onima koji čuvaju moje putove.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Poslušajte pouku - da stečete mudrost i nemojte je odbaciti.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Blago čovjeku koji me sluša i bdi na mojim vratima svaki dan i koji čuva dovratnike moje.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Jer tko nalazi mene, nalazi život i stječe milost od Jahve.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
A ako se ogriješi o mene, udi svojoj duši: svi koji mene mrze ljube smrt.”
