Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Cueihnah loh n'khue moenih a? Lungcuei loh a ol a huel dae ta.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Longpuei taengkah hmuensang som ah a im kah a hawn ah khaw pai ta.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Vangpuei la a kun phai kah vongka hmoi ah khaw thohka kah a rhai ah khaw tamhoe ta.
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Aw hlang rhoek, nangmih te kang khue tih ka olthang he khaw hlang capa ham ni.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Hlangyoe rhoek loh khinglangnah yakming lamtah aka ang rhoek loh lungbuei te yakming lah.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Hnatun uh, rhaengsang la ka thui dongah ka hmuilai ka ongnah he vanat la om.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Ka ka loh oltak a thuep tih halangnah te ka hmuilai kah a tueilaehkoi ni.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Ka ka dongkah duengnah olthui boeih he a hloo vilvak moenih.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Aka yakming ham tah boeih langya tih mingnah aka dang ham tah thuem ngawn.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Ka thuituennah tangka nen pawt tih, mingnah he sui a coelh lakah khaw lo lah.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Cueihnah tah lungvang lakah then tih ngaihnah sarhui khaw te nen te vanat sak thai pawh.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Kamah tah cueihnah, khinglangnah neh kho ka sak tih thuepnah dongkah mingnah te ka hmuh.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
BOEIPA hinyahnah dongah a thae la koevoeinah te thiinah ham ni hoemdamnah neh a thae longpuei khaw, calaak ol khaw ka hmuhuet.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Cilsuep neh lungming cueihnah tah kamah taengah, ka yakmingnah neh, kamah ham thayung thamal la om.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Kai rhangneh manghai rhoek loh manghai tih boeica rhoek loh duengnah neh a taem uh.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Kai rhangneh mangpa rhoek khaw boei uh tih hlangcong boeih loh duengnah lai a tloek uh.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Kai aka lung, aka lungnah te ka lungnah tih kai aka toem rhoek loh kai m'hmuh uh.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Khuehtawn neh thangpomnah khaw, aka nguel boeirhaeng neh duengnah khaw kamah taengah om.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Sui neh suicilh lakah ka thaih then tih ka cangvuei khaw cak lakah cae.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Duengnah caehlong ah tiktamnah a hawn khui la ka pongpa.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Kai aka lungnah tah ka koe ka pang sak tih a thakvoh te ka koei pah.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Daengrhae daengkhoi lamkah a bibi, hlamat kah a longpuei a tongcuek ah BOEIPA loh kai n'lai coeng.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Khosuen lamloh, a lu lamloh, diklai khothoeng lamloh kai n'hloe.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Kai ka poe vaengah tuidung khaw ana om pawh, tuisih tui ana phul pawh.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Tlang a buek hlan ah som a tueng hlan ah ka cuen coeng.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Te vaengah diklai khaw, tollong khaw, lunglai dongkah laipi lamhma khaw ana saii moenih.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Vaan a soepsoei ham vaengkah, tuidung hman kah a kueluek te a tarhit ham vaengkah khaw kamah ni.
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
A sang hmuen kah khomong thah sak ham khaw, tuidung tuiphuet tanglue sak ham vaengah khaw,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Tuitunli te a rhi suem pah ham vaengah khaw ka om coeng. Te dongah tui loh BOEIPA ol te poe pawh. Diklai kah a yung te a tarhit ham vaengah ka om coeng.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Amah taengah bibi thai la ka om tih hnin bal hnin bal hlahmaenah neh ka om. A tue boeih dongah amah mikhmuh ah ka luem.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
A khohmuen kah lunglai dongah aka luem loh hlang ca te khaw ka hlahmaenah coeng.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Te dongah ca rhoek loh kamah taengah hnatun uh lamtah kamah kah yoethen longpuei ngaithuen uh.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Thuituennah he hnatun lamtah cueih lamtah hlahpham boeh.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Kamah taengah aka hnatun Ka thohkhaih taengah a hnin a hnin ah aka hak, ka thohka kah rhungsut aka ngaithuen hlang tah a yoethen pai.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Kai aka hmu long tah hingnah te a hmuh rhoe a hmuh tih, BOEIPA taengkah kolonah a dang.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Tedae kai aka hmaang long tah a hinglu a huet, kai aka thiinah boeih loh dueknah te a lungnah.
