Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Hijo mío, ten en cuenta mis palabras, guarda bien dentro de ti mis enseñanzas.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Presta atención a mis preceptos, y vivirás; guarda mis mandamientos como la niña de tus ojos.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Átalos a tus dedos, escríbelos en la tabla de tu corazón.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Di a la sabiduría: “¡Tú eres mi hermana!” y llama a la inteligencia pariente tuya,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
para que te preserve de la mujer extraña, de la ajena con sus lisonjeras palabras.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Estaba yo a la ventana de mi casa, mirando a través de las celosías,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
y observando a los necios, advertí entre los mancebos a un joven insensato,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
que pasaba por la calle, junto a la esquina, yendo hacia la casa de ella;
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
era al caer de la tarde, cuando ya oscurecía, en horas de la noche y en la oscuridad.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
y he aquí que una mujer le sale al paso, con atavíos de ramera y corazón falso,
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
una de esas apasionadas y desenfrenadas, cuyos pies no pueden descansar en casa,
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
y que se ponen en acecho, ora en la calle, ora en la plaza, y en todas las esquinas.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Le echa mano y le besa, y con semblante descarado le dice:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“Tenía que ofrecer un sacrificio pacífico, hoy he cumplido mis votos.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Por eso he salido a tu encuentro, para buscarte, y al fin te he hallado.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
He cubierto con colchas mi lecho, con tapices de hilo recamado de Egipto.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
He perfumado mi dormitorio con mirra, con áloe y cinamomo.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Ven; embriaguémonos de amores hasta la alborada, entreguémonos a las delicias de la voluptuosidad.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Pues el marido no está en casa, emprendió un viaje y está lejos,
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
llevando consigo un talego de plata; no volverá a casa hasta el día del plenilunio.”
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Le rinde con la abundancia de sus palabras, le arrastra con los halagos de sus labios.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Al punto va en pos de ella, como el buey que es llevado al matadero, cual loco que corre para corregir al necio,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
hasta que una saeta le atraviesa el hígado; como el pájaro que se precipita en la red, sin advertir que es una celada contra su vida.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Escuchadme, pues, hijos míos, atended las palabras de mi boca.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
No se desvíe tu corazón hacia los caminos de ella, ni sigas errando por sus senderos.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Porque son muchos los que cayeron traspasados por ella, innumerables los fuertes que le deben la muerte.
