Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Anaka, tandremo ny teniko, Ary raketo ao aminao ny didiko.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Tandremo ny didiko, dia ho velona ianao; Ary tandremo toy ny anakandriamasonao ny lalàko.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Afehezo eo amin’ ny rantsan-tananao izy, Soraty ao amin’ ny fonao tahaka ny amin’ ny vato fisaka izy.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Ny fahendrena dia ilazao hoe: Anabaviko ianao; Ary ny fahafantarana dia antsoy hoe: Sakaiza mahazatra ianao;
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
Mba hiarovana anao amin’ ny vehivavy jejo, Dia amin’ ny vahiny janga izay manao teny mandrobo.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Fa teo amin’ ny varavarankelin’ ny tranoko, Dia teo amin’ ny makarakara, no nitsirihako,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
Ka nahita anankiray tamin’ ny kely saina aho, Eny, nandinika ny tovolahy aho ka nahita zazalahy anankiray tsy ampy saina,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Izay nandeha tamin’ ny lalana akaikin’ ny zoron-tranon’ ny vehivavy janga Sy nizotra nankany an-tranony,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
Nony takariva ilay somambisamby iny Sy tamin’ ny alina efa maizina dia maizina.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Dia, indro, nisy vehivavy nitsena azy Sady manao fitafin’ ny janga no mifetsy am-po,
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Sady vavàna no maditra, Tsy mahajanona ao an-tranony ny tongony;
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Fa vetivety mby eny an-dalam-be izy, ary vetivety mby eny an-tsena, Ary mamitsaka eny an-joron-trano rehetra eny izy.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Ka dia nisavika ilay tovolahy izy ka nanoroka azy Sady nisolantsolana taminy ka nilaza hoe:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
Efa nivoady hanatitra fanati-pihavanana aho; Ary androany no nanefako ny voadiko.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Koa dia nivoaka hitsena anao aho, Mba hitady fatratra ny tarehinao, ka dia nahita anao tokoa.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Ny fandriako efa nasiako firakotra tsara, Dia lambam-pandriana misoratsoratra voafoly hatrany Egypta.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Efa norarahako zava-manitra ny fandriako, Dia miora sy hazomanitra ary havozo manitra.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Andeha, aoka isika hivoky fitia ambara-pahamarain’ ny andro, Aoka ho feno fahafinaretana amin’ ny fitiavana isika.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Fa tsy ao an-trano ny lehilahy, Fa lasa nivahiny lavitra izy;
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
Ny kitampom-bola dia nentiny any an-tànany, Ka tsy mbola hody izy mandra-pahafenon’ ny volana.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Tamin’ ny teny maro no nampanekeny azy, Tamin’ ny fandroboan’ ny molony no nitaomany azy,
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Ka dia nandeha nanaraka azy niaraka tamin’ izay ilay zatovo, Tahaka ny omby entina hovonoina, Ary tahaka ny adala hogadrana,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Ambara-piboroaky ny lefom-pohy amin’ ny atiny, Ary tahaka ny vorona mipaoka ny fandrika, Fa tsy fantany hahafaty ny ainy izany.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Koa mihainoa ahy ianareo, anaka, Ary tandremo ny teny aloaky ny vavako.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Aoka tsy hivily ho any amin’ ny lalany ny fonareo, Ary aza mania ho amin’ ny alehany.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Fa betsaka no naripany ka maty; Ary maro be no efa matiny.
