Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
fili mi custodi sermones meos et praecepta mea reconde tibi
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
serva mandata mea et vives et legem meam quasi pupillam oculi tui
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
liga eam in digitis tuis scribe illam in tabulis cordis tui
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
dic sapientiae soror mea es et prudentiam voca amicam tuam
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
ut custodiat te a muliere extranea et ab aliena quae verba sua dulcia facit
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
de fenestra enim domus meae per cancellos prospexi
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
et video parvulos considero vecordem iuvenem
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
qui transit in platea iuxta angulum et propter viam domus illius graditur
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
in obscuro advesperascente die in noctis tenebris et caligine
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
et ecce mulier occurrit illi ornatu meretricio praeparata ad capiendas animas garrula et vaga
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
quietis inpatiens nec valens in domo consistere pedibus suis
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
nunc foris nunc in plateis nunc iuxta angulos insidians
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
adprehensumque deosculatur iuvenem et procaci vultu blanditur dicens
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
victimas pro salute debui hodie reddidi vota mea
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
idcirco egressa sum in occursum tuum desiderans te videre et repperi
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
intexui funibus lectum meum stravi tapetibus pictis ex Aegypto
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
aspersi cubile meum murra et aloe et cinnamomo
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
veni inebriemur uberibus donec inlucescat dies et fruamur cupitis amplexibus
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
non est enim vir in domo sua abiit via longissima
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
sacculum pecuniae secum tulit in die plenae lunae reversurus est domum suam
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
inretivit eum multis sermonibus et blanditiis labiorum protraxit illum
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
statim eam sequitur quasi bos ductus ad victimam et quasi agnus lasciviens et ignorans quod ad vincula stultus trahatur
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
donec transfigat sagitta iecur eius velut si avis festinet ad laqueum et nescit quia de periculo animae illius agitur
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
nunc ergo fili audi me et adtende verba oris mei
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
ne abstrahatur in viis illius mens tua neque decipiaris semitis eius
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
multos enim vulneratos deiecit et fortissimi quique interfecti sunt ab ea
