Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Fili mi, custodi sermones meos, et præcepta mea reconde tibi.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Fili, serva mandata mea, et vives: et legem meam quasi pupillam oculi tui:
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
liga eam in digitis tuis, scribe illam in tabulis cordis tui.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Dic sapientiæ, soror mea es: et prudentiam voca amicam tuam,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
ut custodiant te a muliere extranea, et ab aliena, quæ verba sua dulcia facit.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
De fenestra enim domus meæ per cancellos prospexi,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
et video parvulos: considero vecordem iuvenem,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
qui transit per plateam iuxta angulum, et prope viam domus illius, graditur
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
in obscuro, advesperascente die, in noctis tenebris, et caligine.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Et ecce occurrit illi mulier ornatu meretricio, præparata ad capiendas animas: garrula, et vaga,
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
quietis impatiens, nec valens in domo consistere pedibus suis,
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
nunc foris, nunc in plateis, nunc iuxta angulos insidians.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Apprehensumque deosculatur iuvenem, et procaci vultu blanditur, dicens:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
Victimas pro salute vovi, hodie reddidi vota mea.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Idcirco egressa sum in occursum tuum, desiderans te videre, et reperi.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Intexui funibus lectulum meum, stravi tapetibus pictis ex Ægypto.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Aspersi cubile meum myrrha, et aloe, et cinnamomo.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Veni, inebriemur uberibus, et fruamur cupitis amplexibus, donec illucescat dies.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Non est enim vir in domo sua, abiit via longissima.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
Sacculum pecuniæ secum tulit: in die plenæ lunæ reversurus est in domum suam.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Irretivit eum multis sermonibus, et blanditiis labiorum protraxit illum.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Statim eam sequitur quasi bos ductus ad victimam, et quasi agnus lasciviens, et ignorans quod ad vincula stultus trahatur,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
donec transfigat sagitta iecur eius: velut si avis festinet ad laqueum, et nescit quod de periculo animæ illius agitur.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Nunc ergo fili mi, audi me, et attende verbis oris mei.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Ne abstrahatur in viis illius mens tua: neque decipiaris semitis eius.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Multos enim vulneratos deiecit, et fortissimi quique interfecti sunt ab ea.
