< Ordspråksboken 7 >

1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
ڕۆڵە، گوێڕایەڵی قسەکانم بە و ڕاسپاردەکانم لەلای خۆت هەڵبگرە،
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
ڕاسپاردەکانم بەجێبگەیەنە، دەژیت، فێرکردنەکانیشم وەک گلێنەی چاوت بپارێزە.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
بە پەنجەکانتەوە گرێیان بدە، لەسەر پەڕەی دڵت بیاننووسە.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
بە دانایی بڵێ: «تۆ خوشکی منی،» بە تێگەیشتنیش بڵێ: «تۆ خزمی منی.»
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
بۆ ئەوەی لە ژنی بەدڕەوشت بتپارێزن، لە ژنی داوێنپیسی زمانلووس.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
لە پەنجەرەی ماڵەکەمەوە لەو دیوی کڵاوڕۆژنەکەمەوە ڕوانیم،
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
لەناو ساویلکەکاندا بینیم، لەناو کوڕاندا سەرنجم دا گەنجێکی تێنەگەیشتوو.
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
لە شەقامەکە پەڕییەوە و لایدا لای ژنە بەدڕەوشتەکە، ڕێگای ماڵی ئەوی دەگرتەبەر،
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
لە زەردەپەڕی ئێواران کاتی ئاوابوونی خۆر، لەژێر تاریکایی شەو.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
ئەوەتا ژنێک بەرەوپیری چوو، لە بەرگی لەشفرۆشێکی فێڵبازدا بوو.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
(ئەم ژنە بە دەنگەدەنگ و سەرکێشە، پێیەکانی لە ماڵی خۆی گیرنابێت.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
پێیەکی لە شەقام و پێیەکی لە گۆڕەپانەکانە، لە هەموو پەنایەک بۆسە دەنێتەوە.)
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
گەنجەکەی گرت و ماچی کرد، بێ ئابڕووانە پێی گوت:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
«قوربانی هاوبەشیم لەسەرە، ئەمڕۆ نەزرەکانی خۆمم بەجێهێنا،
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
بۆیە بۆ دیدەنیت هاتمە دەرەوە، بۆ دیداری ڕووی تۆ و بۆ دۆزینەوەت.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
نوێنم لەسەر قەرەوێڵەکەم ڕاخستووە، کەتانی ڕەنگاوڕەنگی میسری،
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
نوێنەکەم بۆنخۆش کردووە بە موڕ و ئەلوا و دارچین.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
وەرە هەتا بەیانی ئەوین بنۆشین، بە خۆشەویستی چێژ وەربگرین،
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
چونکە مێردەکەم لە ماڵەوە نییە، چووەتە ڕێگایەکی دوور.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
کیسە زیوی لەگەڵ خۆی بردووە، هەتا مانگ نەبێت بە چواردە ناگەڕێتەوە ماڵ.»
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
بە زۆری مەکرەکانی لەخشتەی برد، بە قسە لووسەکانی زەوقی هەستاند.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
لەناکاو بەدوایدا ڕۆیشت، وەک گایەک بۆ سەربڕین ببردرێت، وەک مامز دەکەوێتە ناو تەڵە،
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
هەتا تیرێک جەرگی ببڕێت، وەک پەلەکردنی باڵدار بۆ داو، کە نازانێ بۆ گیانی خۆیەتی.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
ئەی کوڕینە، ئێستاش گوێم لێ بگرن، سەرنج بدەنە قسەکانی دەمم.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
با دڵت بەرەو ڕێگاکانی ئەو ژنە لانەدات، لە ڕێبازەکانی گومڕا مەبە،
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
چونکە زۆرن ئەوانەی بە برینداری بەریداونەتەوە، هەموو ئەوانەی بە دەستی کوژراون کۆمەڵی گەورەن.
27 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar. (Sheol h7585)
ماڵەکەی ڕێگای جیهانی مردووانە، شۆڕبوونەوەیە بۆ ژوورەکانی مەرگ. (Sheol h7585)

< Ordspråksboken 7 >