Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
내 아들아 내 말을 지키며 내 명령을 네게 간직하라
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
내 명령을 지켜서 살며 내 법을 네 눈동자처럼 지키라!
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
이것을 네 손가락에 매며 이것을 네 마음판에 새기라
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
지혜에게 너는 내 누이라 하며 명철에게 너는 내 친족이라 하라
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
그리하면 이것이 너를 지켜서 음녀에게, 말로 호리는 이방 계집에게 빠지지 않게 하리라
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
내가 내 집 들창으로, 살창으로 내어다 보다가
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
어리석은자 중에, 소년 중에 한 지혜 없는 자를 보았노라
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
그가 거리를 지나 음녀의 골목 모퉁이로 가까이 하여 그 집으로 들어가는데
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
저물 때, 황혼 때, 깊은밤 흑암 중에라
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
그 때에 기생의 옷을 입은 간교한 계집이 그를 맞으니
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
이 계집은 떠들며 완패하며 그 발이 집에 머물지 아니하여
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
어떤 때에는 거리, 어떤 때에는 광장 모퉁이, 모퉁이에 서서 사람을 기다리는 자라
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
그 계집이 그를 붙잡고 입을 맞추며 부끄러움을 모르는 얼굴로 말하되
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
내가 화목제를 드려서 서원한 것을 오늘날 갚았노라
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
이러므로 내가 너를 맞으려고 나와서 네 얼굴을 찾다가 너를 만났도다
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
내 침상에는 화문 요와 애굽의 문채 있는 이불을 폈고
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
몰약과 침향과 계피를 뿌렸노라
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
오라, 우리가 아침까지 흡족하게 서로 사랑하며 사랑함으로 희락하자
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
남편은 집을 떠나 먼 길을 갔는데
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
은 주머니를 가졌은즉 보름에나 집에 돌아오리라 하여
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
여러가지 고운 말로 혹하게 하며 입술의 호리는 말로 꾀므로
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
소년이 곧 그를 따랐으니 소가 푸주로 가는 것 같고 미련한 자가 벌을 받으려고 쇠사슬에 매이러 가는 것과 일반이라
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
필경은 살이 그 간을 뚫기까지에 이를 것이라 새가 빨리 그물로 들어가되 그 생명을 잃어버릴 줄을 알지 못함과 일반이니라
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
아들들아 나를 듣고 내 입의 말에 주의하라
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
네 마음이 음녀의 길로 치우치지 말며 그 길에 미혹지 말지어다
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
대저 그가 많은 사람을 상하여 엎드러지게 하였나니 그에게 죽은자가 허다하니라
