Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Ɗana, ka kiyaye kalmomina ka kuma ajiye umarnaina a cikinka.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Ka kiyaye umarnaina za ka kuwa rayu; ka tsare koyarwata kamar ƙwayar idonka.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Ka daure su a yatsotsinka; ka rubuta su a allon zuciyarka.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Ka faɗa wa hikima, “Ke’yar’uwata ce,” ka kuma kira fahimi danginka;
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
za su kiyaye ka daga mazinaciya, daga mace marar aminci da kalmominta masu ɗaukan hankali.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
A tagar gidana na leƙa ta labule mai rammuka.
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
Sai na gani a cikin marasa azanci, na lura a cikin samari, wani matashi wanda ba shi da hankali.
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Yana gangarawa a titi kusa da kusurwarta, yana tafiya a gefen wajen gidanta
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
da magariba, yayinda rana tana fāɗuwa, yayinda duhun dare yana farawa.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Sai ga mace ta fito don ta sadu da shi, saye da riga kamar karuwa shirye kuma don ta yaudare shi.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
(Ba ta jin tsoro, ko kuma kunya, ƙafafunta ba sa zama a gida;
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
wani lokaci a titi, wani lokaci a dandali, tana yawo a kowace kusurwa.)
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Sai ta kama shi ta rungume shi da duban soyayya a fuskarta ta ce,
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“Ina da hadaya ta salama a gida; yau zan cika alkawarina.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Saboda haka na fito don in sadu da kai; na neme ka na kuma same ka!
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Na lulluɓe gadona da lili masu launi dabam-dabam daga Masar.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Na yayyafa turare a gadona da mur, aloyes da kuma kirfa.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Zo, mu sha zurfin ƙauna har safe; bari mu ji wa ranmu daɗi da ƙauna!
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Mijina ba ya gida; ya yi tafiya mai nisa.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
Ya ɗauki jakarsa cike da kuɗi ba zai kuwa dawo gida ba sai tsakiyar wata.”
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Da kalmomin rarrashi ta sa ya kauce; ta ɗauki hankalinsa da sulɓin maganarta.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Nan take, ya bi ta kamar saniyar da za a kai mayanka, kamar wawa zuwa wurin da za a ba shi horo
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
sai da kibiya ta soki hantarsa, kamar tsuntsun da ya ruga cikin tarko, ba tare da sani zai zama sanadin ransa ba.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Yanzu fa,’ya’yana, ku saurare ni; ku kasa kunne ga abin da nake faɗa.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Kada ku bar zuciyarku ta juya zuwa hanyoyinta ko ku kauce zuwa hanyoyinta.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Ta zama sanadin fāɗuwar yawanci; kisan da ta yi ba ta ƙidayuwa.
