Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Fis mwen an, kenbe pawòl mwen yo e kache kòmandman mwen yo anndan ou.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Kenbe kòmandman mwen yo pou viv, ak enstriksyon mwen yo kon de grenn zye nan tèt ou.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Mare yo sou dwèt ou; ekri yo sou tablo a kè ou.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Di a sajès: “Se ou ki sè mwen,” e rele sajès pi bon zanmi ou,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
Pou li kab anpeche ou ale jwenn ak yon fanm adiltè; yon fanm etranje a ki fè flate ak pawòl li.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Paske bo fenèt lakay mwen, mwen te gade nan fant fenèt mwen an.
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
Konsa, mwen te wè pami moun sòt yo, e te rekonèt pami jenn yo, yon jennonm ki te manke bon sans;
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
ki t ap pase nan lari a toupre kwen kay fanm nan. Konsa, li pran chemen pou rive lakay li,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
nan solèy kouche a, nan aswè, nan mitan lannwit ak nan fènwa.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Epi gade, yon fanm vin pwoche li abiye kon pwostitiye ak riz nan kè l.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Li parèt plen kouraj nan rebelyon li. Pye li pa rete lakay li.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Koulye a nan lari yo, koulye a nan plas yo, lap kache tan nan tout kwen.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Konsa, li sezi li, bo li; e ak figi byen ranje, li di li:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“Mwen te prèt pou ale fè ofrann lapè yo. Se jodi a, mwen fin peye ve mwen yo.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Konsa, mwen te vin rankontre ou, pou jwenn prezans ou; e konsa, mwen te twouve ou.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Mwen byen ranje kabann mwen ak kouvèti; avèk bèl dra Égypte yo.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Mwen te flite kabann nan ak pafen flè jasmen, lwil womaren ak kanèl.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Vini, annou bwè ladann e fè lanmou jis rive nan maten. Annou fè kè nou kontan ak doudous nou yo.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Paske mari m pa lakay la; li ale nan yon gran vwayaj.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
Li te pran yon sak lajan avè l. Jis rive nan plèn lin, l ap retounen lakay.”
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Ak anpil ankourajman, li atire li; avèk lèv a flatè, li sedwi li.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Sibitman, li swiv li tankou yon bèf k ap monte labatwa, tankou moun sòt kab mache rive nan ne koulan an.
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Jiskaske yon flèch frennen li nan fwa l; tankou yon zwazo k ap fè vit pou rive nan pèlen. Se konsa, li pa konnen ke sa va koute lavi li.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Alò, pou sa, fis yo, koute mwen e okipe pawòl a bouch mwen yo.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Pa kite kè ou vire akote nan chemen li yo! Pa vin antre egare nan wout li yo!
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Paske, anpil se viktim ke li deja jete anba yo; e anpil se sila ki te mouri akoz li.
