Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
My son, guard my words and conceal my precepts within you.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Son, preserve my commandments, and you shall live. And keep my law as the pupil of your eye.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Bind it with your fingers; write it on the tablets of your heart.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Say to wisdom, “You are my sister,” and call prudence your friend.
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
So may she guard you from the woman who is an outsider, and from the stranger who sweetens her words.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
For I gaze from the window of my house, through the lattice,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
and I see little ones. I consider a frenzied youth,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
who crosses the street at the corner and close to the way of that house.
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
He steps into shadows, as day becomes evening, into the darkness and gloom of the night.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
And behold, a woman meets him, dressed like a harlot, prepared to captivate souls: chattering and rambling,
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
unwilling to bear silence, unable to keep her feet at home,
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
now outside, now in the streets, now lying in ambush near the corners.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
And overtaking the youth, she kisses him, and with a provocative face, she flatters him, saying:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“I vowed sacrifices for well-being. Today I have repaid my vows.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Because of this, I have gone out to meet you, desiring to see you, and I have found you.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
I have woven my bed with cords. I have strewn it with embroidered tapestries from Egypt.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
I have sprinkled my bed with myrrh, aloe, and cinnamon.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Come, let us be inebriated in abundance, and let us delight in the embraces of desire, until the day begins to dawn.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
For my husband is not in his house. He has gone away on a very long journey.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
He took with him a bag of money. He will return to his house on the day of the full moon.”
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
She enmeshed him with many words, and she drew him forward with the flattery of her lips.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Immediately, he follows her, like an ox being led to the sacrifice, and like a lamb acting lasciviously, and not knowing that he is being drawn foolishly into chains,
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
until the arrow pierces his liver. It is just as if a bird were to hurry into the snare. And he does not know that his actions endanger his own soul.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Therefore, my son, hear me now, and attend to the words of my mouth.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Do not let your mind be pulled into her ways. And do not be deceived by her paths.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
For she has tossed aside many wounded, and some of those who were very strong have been slain by her.
