Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
[My] son, keep my words, and hide with thee my commandments. [My] son, honour the Lord, and thou shalt be strong; and fear none but him:
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
keep my commandments, and thou shalt live; and [keep] my words as the pupils of [thine] eyes.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
And bind them on thy fingers, and write [them] on the table of thine heart.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Say that wisdom is thy sister, and gain prudence as an acquaintance for thyself;
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
that she may keep thee from the strange and wicked woman, if she should assail thee with flattering words.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
For she looks from a window out of her house into the streets, at one whom she may see of the senseless ones, a young man void of understanding,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
passing by the corner in the passages near her house,
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
and speaking, in the dark of the evening,
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
when there happens [to be] the stillness of night and of darkness:
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
and the woman meets him having the appearance of a harlot, that causes the hearts of young men to flutter.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
And she is fickle, and debauched, and her feet abide not at home.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
For at one time she wanders without, and at [another] time she lies in wait in the streets, at every corner.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Then she caught him, and kissed him, and with an impudent face said to him,
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
I have a peace-offering; today I pay my vows:
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
therefore I came forth to meet thee, desiring thy face; [and] I have found thee.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
I have spread my bed with sheets, and I have covered it with double tapestry from Egypt.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
I have sprinkled my couch with saffron, and my house with cinnamon.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Come, and let us enjoy love until the morning; come, and let us embrace in love.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
For my husband is not at home, but is gone on a long journey,
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
having taken in his hand a bundle of money: after many days he will return to his house.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
So with much converse she prevailed on him to go astray, and with the snares of her lips forced him from [the right path].
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
And he followed her, being gently led on, and [that] as an ox is led to the slaughter, and as a dog to bonds, or as a hart shot in the liver with an arrow:
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
and he hastens as a bird into a snare, not knowing that he is running for [his] life.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Now then, [my] son, hearken to me, and attend to the words of my mouth.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Let not thine heart turn aside to her ways:
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
for she has wounded and cast down many, and those whom she has slain are innumerable.
