Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Čuvaj, sine, riječi moje i pohrani moje zapovijedi kod sebe.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Čuvaj moje zapovijedi, i bit ćeš živ, i nauk moj kao zjenicu oka svoga.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Priveži ih sebi na prste, upiši ih na ploči srca svoga;
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
reci mudrosti: “Moja si sestra” i razboritost nazovi “sestričnom”,
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
da te čuva od žene preljubnice, od tuđinke koja laskavo govori.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Kad bijah jednom na prozoru svoje kuće i gledah van kroz rešetku,
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
vidjeh među lakovjernima, opazih među momcima nerazumna mladića:
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
prolazio je ulicom kraj njezina ugla i koracao putem k njezinoj kući
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
u sumraku između dana i večeri kad se hvata noćna tmina;
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
i gle, susrete ga žena, bludno odjevena i s prijevarom u srcu.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Jogunasta bijaše i razuzdana, noge joj se nisu mogle u kući zadržati;
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
bila je čas na ulici, čas na trgovima i vrebala kod svakog ugla;
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
i uhvati ga i poljubi i reče mu bezobrazna lica:
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
“Bila sam dužna žrtvu pričesnicu, i danas izvrših svoj zavjet;
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
zato sam ti izašla u susret, da te tražim, i nađoh te.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Svoju sam postelju nastrla sagovima, vezenim pokrivačima misirskim;
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
svoj sam krevet namirisala smirnom, alojem i cimetom.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Hajde da se opijamo nasladom do jutra i da se radujemo užicima ljubavi.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Jer muža mi nema kod kuće: otišao je na dalek put;
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
uzeo je sa sobom novčani tobolac; a vratit će se kući tek o uštapu.”
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Tako ga zavede svojim vičnim nagovorom, odvuče ga svojim glatkim usnama.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
I ludo on pođe za njom, kao što vol ide na klaonicu i kao što jelen zapleten u mrežu čeka
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
dok mu strijela ne probije jetra, i kao ptica što ulijeće u zamku, i ne znajući da će ga to života stajati.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Zato me, sine moj, poslušaj i čuj riječi mojih usta.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Nek' ti srce ne zastranjuje na njezine putove i ne lutaj po njezinim stazama.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Jer je mnoge smrtno ranila i oborila, i mnogo je onih što ih je pobila.
