Ordspråksboken 7
1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
Ka ca ka olthui he ngaithuen lamtah ka olpaek he na taengah khoem ne.
2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
Ka olpaek he ngaithuen lamtah hing puei. Ka olkhueng he na mikhmuh ah thenhnaih la om saeh.
3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Te te na kutdawn dongah hlaengtang lamtah na lungbuei cabael dongah daek lah.
4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
Cueihnah te, “Ka ngannu nang tah,” ti nah lamtah yakmingnah te pacaboeina la khue.
5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
Rhalawt nu taeng lamkah khaw, kholong nu kah hoem ol lamkah khaw namah aka ngaithuen ham ni.
6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
Ka im bangbuet kah thohhuel long ka dan.
7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
Te vaengah hlangyoe rhoek te ka hmuh tih cadong ca rhoek khuiah a lungbuei aka talh khaw ka yakming.
8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
Huta imdak kah bangkil te a paan tih huta im kah longpuei la luei.
9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
Hlaemhmah ah, khothun kholaeh ah, khoyin yinthuem neh khohmuep ah khaw, cet.
10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
Anih aka doe ham huta ngawn tah pumyoi hnisui neh a lungbuei a uep coeng ke.
11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
Tekah huta tah hue a sak tih a im ah khaw a thinthah. A khopha khaw duem pawh.
12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
Tahae nawn ah imkawt ah, tahae ah toltung neh bangkil takuem ah rhongngol coeng.
13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
Tekah cadong te a sol tih a mok, a maelhmai khaw a cadong ham a tanglue pah tih cadong te,
14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
Kamah taengkah rhoepnah hmueih neh tihnin ah tah ka olcaeng te ka thuung coeng.
15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
Te dongah nang doe ham neh na mikhmuh ah toem hamla ka mop tih nang kam hmuh tangloeng.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
Ka soengca te Egypt hnitang, cenlang, hniphaih neh ka phaih coeng.
17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
Ka thingkong dongah murrah, thingul, thingsa ka khueh thil coeng.
18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
Halo lah a hlo neh mincang duela hmilhmal sih lamtah, pumnai neh yoka sih.
19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
Tongpa loh a im ah om pawt tih khohla ah yiin la cet coeng.
20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
A kut dongah tangka cun a khuen tih hlalum hnin ah ni a im la ha pawk eh?,” a ti.
21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
Anih te a rhingtuknah cungkuem neh a yoek tih a hmuilai kah hamsum neh a heh.
22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
Te dongah huta hnukah maeh la aka poeh vaito bangla, aka ang thuituennah dongkah khocin rhui bangla cet.
23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
Vaa loh pael khuila a kun paitok bangla a thin te thaltang loh a khoh pah duela a hinglu te ming pawh.
24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
Te dongah ca rhoek loh kai ol he hnatun uh lamtah ka ka dongkah olthui he hnatung uh laeh.
25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
Anih kah longpuei la mael boeh, na lungbuei te anih kah a hawn la khohmang sak boeh.
26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
Anih loh hmalaem la muep a cungku sak tih aka tlung rhoek khaw boeih a ngawn coeng.
