Ordspråksboken 6

1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

‌ʻE hoku foha, kapau kuo ke hoko ko e fetongi ki ho kāinga, kapau kuo ke fekuku nima mo ha muli,

2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

Tā kuo tauheleʻi koe ʻaki ʻae ngaahi lea mei ho ngutu, kuo ke fihia koe ʻi he ngaahi lea ʻa ho ngutu.

3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

‌ʻE hoku foha, ke ke fai eni, koeʻuhi ke ke hao ʻoka ke ka tō ki he nima ʻo ho kāinga: ʻalu koe, ʻo fakavaivai koe, koeʻuhi ke ke lavaʻi ai ho kāinga.

4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

‌ʻOua naʻa tuku ke mohe ho mata, pe tuku ke tulemohe ho laumata.

5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

Fakamoʻui koe ʻo hangē ko e kāseli mei he nima ʻoe tangata tuli manu, pea hangē ko e manupuna mei he nima ʻoe tangata tauhele.

6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

‌ʻA koe ko e fakapikopiko, ʻalu ki he lō; tokanga ki heʻene anga, pea ke poto ai;

7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

‌ʻAia ʻoku ʻikai hano fakahinohino, pe enginaki, pe ha pule,

8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

Ka ʻoku ne tokonaki ʻene meʻakai ʻi he faʻahitaʻu mafana, ʻo ne tānaki ʻene meʻakai ʻi he ututaʻu.

9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

‌ʻA koe ko e fakapikopiko, ʻe fēfē hono fuoloa ʻo hoʻo mohe? Te ke toki tuʻu hake ʻafē mei hoʻo mohe?

10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

“ʻE toe siʻi pe ʻae mohe, ʻe toe siʻi mo e moʻumohea, ʻe toe siʻi mo e fehulunaki ʻoe nima ke mohe:”

11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

Pea pehē, ʻe haʻu ai hoʻo masiva ʻo hangē ha taha ʻoku fononga mai, pea mo hoʻo paea ʻo hangē ha tangata ʻoku toʻo mahafu.

12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

‌ʻOku ʻalu mo e ngutu kovi, ʻae tangata ʻoku angakovi, mo e tangata angahala.

13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

‌ʻOku kakamo ʻe ia ʻaki hono mata, ʻoku lea ʻaki ʻe ia hono vaʻe, ʻoku ako ʻaki ʻe ia hono louhiʻi nima;

14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

‌ʻOku ʻi hono loto ʻae kovi, ʻoku ne fakatupu maʻuaipē ʻae kovi; ʻoku tūtuuʻi ʻe ia ʻae maveuveu.

15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

Ko ia ʻe hoko fakafokifā ai ʻa ʻene malaʻia; ʻe maumau fakafokifā ia taʻehanofakamoʻui.

16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

‌ʻOku fehiʻa ʻa Sihova ki he meʻa ni ʻe ono: ʻio, ko e meʻa ʻe fitu ʻoku fakalielia ʻi hono ʻao:

17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

Ko e mata fielahi, ko e ʻelelo ʻoku loi, mo e nima ʻoku lilingi ʻae toto ʻoe taʻehalaia,

18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

Ko e loto ʻoku fakatupu ʻae ngaahi mahalo kovi, mo e vaʻe ʻoku veʻe vave ki he fai kovi,

19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

Ko e fakamoʻoni loi ʻoku lea ʻaki ʻae ngaahi loi, mo ia ʻoku fakatupu maveuveu ʻi he kāinga.

20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

‌ʻE hoku foha, ke ke tauhi ʻae fekau ʻa hoʻo tamai, pea ʻoua naʻa liʻaki ʻae fono ʻa hoʻo faʻē:

21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

Nonoʻo maʻuaipē ia ki ho loto, pea kahoa ʻaki ia ʻi ho kia.

22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

‌ʻOka ke ka ʻalu, te ne tataki koe; ʻoka ke ka mohe, te ne tauhi koe; pea ʻoka ke ka ʻā, te mo alea mo ia.

23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

He ko e fekau ko e tuʻunga maama ia: pea ko e fono ko e maama ia; pea ko e valoki fakapoto ko e hala ia ʻoe moʻui:

24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

Ke fakahaofi koe mei he fefine angahala, mei he lea fakaoloolo ʻae fefine muli.

25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

‌ʻOua naʻa ke holi ʻi ho loto ki hono fakaʻofoʻofa; pea ʻoua naʻa tuku ke ne kākaaʻi koe ʻaki hono laumata.

26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

He ko e meʻa ʻi he fefine feʻauaki ʻoku fakamasivaʻi ʻae tangata ke toe siʻi ʻene konga mā: pea ʻe tuli ʻe he tonotangata ʻae moʻui mahuʻinga.

27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

‌ʻE faʻa ʻai ʻe ha tangata ʻae afi ki hono fatafata, pea ʻikai vela hono ngaahi kofu?

28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

‌ʻE ʻeveʻeva ha taha ʻi he funga maka vela, ka ʻe ʻikai vela hono vaʻe?

29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

‌ʻOku pehē ʻaia ʻoku ʻalu atu ki he uaifi ʻo hono kaungāʻapi; ʻe ʻikai tonuhia ia ʻoku ala ki ai.

30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

‌ʻOku ʻikai fehiʻa ʻae kakai ki ha kaihaʻa, ʻo kapau kuo ne kaihaʻa ke fakafiemālie hono loto ʻi heʻene feinga fiekaia;

31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

Kā, ʻoka ʻilo ia, ʻe totongi ʻe ia ke liunga fitu; ʻe ʻatu ʻe ia ʻae meʻa kotoa pē ʻo hono fale.

32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

Ka ko ia ʻoku tonofefine, ʻoku masiva poto: ko ia ʻoku ne fai ia ʻoku fakaʻauha ʻe ia hono laumālie ʻoʻona.

33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

‌ʻE lavea ai ia mo ongoongo kovi: pea ʻe ʻikai holoholoʻi ʻa hono manukia.

34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

He ko e fuaʻa ko e fakalili ia ʻoe tangata: ko ia ʻe ʻikai te ne toe mamae ai ʻi he ʻaho ʻoe totongi.

35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

‌ʻE ʻikai tokangaʻi ʻe ia ha tukungoue; pea ʻe ʻikai fiemālie ia ʻi hoʻo foaki lahi.