Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Hijo mío, está atento a mi sabiduría, y a mi inteligencia inclina tu oído;
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
para que guardes consejo, y tus labios conserven la ciencia.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Porque los labios de la mujer extraña destilan miel, y su paladar es más blando que el aceite;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
mas su fin es amargo como el ajenjo, agudo como cuchillo de dos filos.
Sus pies descienden a la muerte; sus pasos sustentan el sepulcro; (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
si no pesares el camino de vida, sus caminos son inestables; no los conocerás.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Ahora pues, hijos, oídme, y no os apartéis de las razones de mi boca.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Aleja de ella tu camino, y no te acerques a la puerta de su casa;
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
para que no des a los extraños tu honor, y tus años al cruel;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
para que no se harten los extraños de tu fuerza, y tus trabajos estén en casa del extraño;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
y gimas en tus postrimerías, cuando se consumiere tu carne y tu cuerpo,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
y digas: ¡Cómo aborrecí el castigo, y mi corazón menospreció la reprensión;
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
y no oí la voz de los que me castigaban; y a los que me enseñaban no incliné mi oído!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Casi en todo mal he estado, en medio de la sociedad y de la congregación.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bebe el agua de tu propia cisterna, y las corrientes de tu propio pozo.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Rebosan por de fuera tus fuentes, en las plazas los ríos de tus aguas.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Sean para ti solo, y no para los extraños contigo.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Será bendito tu manantial; y alégrate de la mujer de tu juventud.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Como cierva de amores y graciosa gacela, sus pechos te satisfagan en todo tiempo; y en su amor andarás ciego de continuo, sin fijar tus ojos en nadie más.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
¿Y por qué, hijo mío, andarás ciego con la ajena, y abrazarás el seno de la extraña?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Pues que los caminos del hombre están ante los ojos del SEÑOR, ¡y él pesa todas sus veredas!
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Sus propias iniquidades prenderán al impío, y con las cuerdas de su pecado será detenido.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
El morirá por no haberse sometido al castigo; y por la grandeza de su locura, errará.
