Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Hijo mío, atiende a mi sabiduría, E inclina tu oído a mi entendimiento,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
Para que guardes discreción Y tus labios conserven conocimiento.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Porque los labios de la mujer inmoral destilan miel, Y su paladar es más suave que el aceite.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Pero su propósito es amargo como el ajenjo Y agudo como espada de dos filos.
Sus pies descienden a la muerte. Sus pasos se precipitan al Seol. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
No considera el camino de la vida. Sus sendas son inestables, pero ella no lo sabe.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Ahora, pues, hijos, escúchenme. No se aparten de las palabras de mi boca:
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Aleja de ella tu camino. No te acerques a la puerta de su casa
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
No sea que des a otros tu vigor, Y tus años al cruel.
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
No sea que los extraños se llenen de tus fuerzas, Y tu esfuerzo se quede en casa ajena.
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
Gemirás cuando te llegue el desenlace, Y se consuma la carne de tu cuerpo.
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
Entonces dirás: ¡Cómo aborrecí la corrección, Y mi corazón menospreció la reprensión!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
¡No hice caso a la voz de mis maestros, Ni presté oído a mis instructores!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Casi en la cima de todo mal estuve En medio de la asamblea y de la congregación.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bebe el agua de tu propia cisterna, Y el agua fresca de tu propio pozo.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
¿Se derramarán afuera tus manantiales, Tus corrientes de aguas por las plazas?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
¡Sean solamente tuyos, Y no de extraños contigo!
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Sea bendito tu manantial Y regocíjate con la esposa de tu juventud,
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Como hermosa venada o graciosa gacela, Sus pechos te satisfagan en todo tiempo, Y recréate siempre con su amor.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
¿Por qué, hijo mío, estarás apasionado con mujer ajena, Y abrazarás el seno de una extraña?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Porque los caminos del hombre están ante los ojos de Yavé. Él observa todas sus sendas.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
En su propia iniquidad quedará atrapado el inicuo. Será atado con las cuerdas de su propio pecado.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Morirá por falta de corrección, Extraviado en la inmensidad de su locura.
