Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Hijo mío, presta atención a mi sabiduría. Poner el oído en mi entendimiento,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
que pueda mantener la discreción, para que tus labios conserven el conocimiento.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Porque los labios de una adúltera gotean miel. Su boca es más suave que el aceite,
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
pero al final es tan amarga como el ajenjo, y tan afilado como una espada de dos filos.
Sus pies bajan a la muerte. Sus pasos conducen directamente al Seol. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
No piensa en el camino de la vida. Sus caminos están torcidos, y ella no lo sabe.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Ahora, pues, hijos míos, escuchadme. No te apartes de las palabras de mi boca.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Quita tu camino lejos de ella. No te acerques a la puerta de su casa,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
para que no des tu honor a otros, y tus años a la cruel;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
para que los extraños no se den un festín con tu riqueza, y tus labores enriquecen la casa de otro.
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
Gemirás al final de tu vida, cuando tu carne y tu cuerpo se consuman,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
y decir: “Cómo he odiado la instrucción, y mi corazón despreció la reprensión.
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
No he obedecido la voz de mis maestros, ni he prestado oídos a los que me han instruido.
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
He llegado al borde de la ruina total, entre la asamblea reunida”.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bebe agua de tu propia cisterna, agua corriente de su propio pozo.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Si tus manantiales se desbordan en las calles, ¿corrientes de agua en las plazas públicas?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Que sean sólo para ti, no para los extraños con usted.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Que se bendiga tu primavera. Alégrate con la esposa de tu juventud.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Una cierva cariñosa y un ciervo elegante — deja que sus pechos te satisfagan en todo momento. Déjate cautivar siempre por su amor.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
¿Por qué, hijo mío, has de ser cautivado por una adúltera? ¿Por qué abrazar el seno de otro?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Porque los caminos del hombre están ante los ojos de Yahvé. Examina todos sus caminos.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Las malas acciones de los malvados lo atrapan. Las cuerdas de su pecado lo sujetan firmemente.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Morirá por falta de instrucción. En la grandeza de su locura, se extraviará.
