Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Hijo mío, presta atención a mi sabiduría, inclina tu oído a mi enseñanza,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
para que guardes los consejos y tus labios conserven la instrucción.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Pues los labios de la mujer extraña destilan miel, y su paladar es más suave que el aceite;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
pero su fin es amargo como el ajenjo, cortante como espada de dos filos.
Sus pies se encaminan hacia la muerte, sus pasos llevan al scheol. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
No anda por la senda de la vida, va errando por caminos sin saber adónde.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Pues bien, escuchadme, hijos, y no os apartéis de las palabras de mi boca;
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
desvía de ella tu camino, y no te acerques a la puerta de su casa.
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
No sacrifiques tu honor a gente extraña ni tus años a un tirano,
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
no sea que extraños se harten de tus bienes, y tus fatigas beneficien a casas ajenas,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
y al fin tengas que gemir, después de consumir tu carne,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
y hayas de exclamar: “¡Cómo he podido aborrecer la instrucción, y rehusar en mi corazón la corrección!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Desoí la voz de los que me adoctrinaban y no quise oír a mis maestros.
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Casi he llegado al colmo de los males, en medio del pueblo y de la asamblea.”
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bebe el agua de tu aljibe y los raudales que manan de tu pozo.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
¿Por qué derramar fuera tus fuentes, por las plazas las corrientes de tu agua?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
¡Sean para ti solo, y no para los extraños a tu lado!
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
¡Sea tu fuente bendita, y alégrate con la esposa de tu mocedad!
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
¡Sea ella la gacela de tu amor, una cierva graciosa, embriáguenle sus pechos perpetuamente, y su amor te encante en todo tiempo!
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
¿Por qué, hijo mío, dejarte embaucar por la mujer extraña y abrazar el seno de la ajena?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Pues ante Yahvé están los caminos del hombre. Él mira todos sus pasos.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
El hombre malo será presa de sus propias iniquidades, y quedará enredado en los lazos de su pecado.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Perecerá por falta de disciplina, y andará perdido a causa de su gran necedad.
