< Ordspråksboken 5 >
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Filho meu, attende á minha sabedoria: á minha intelligencia inclina o teu ouvido;
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
Para que conserves os meus avisos e os teus beiços guardem o conhecimento.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Porque os labios da estranha distillam favos de mel, e o seu palladar é mais macio do que o azeite.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Porém o seu fim é amargoso como o absinthio, agudo como a espada de dois fios.
5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol )
Os seus pés descem á morte: os seus passos pegam no inferno. (Sheol )
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Para que não ponderes a vereda da vida, são as suas carreiras variaveis, e não saberás d'ellas.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Agora, pois, filhos, dae-me ouvidos, e não vos desvieis das palavras da minha bocca.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Alonga d'ella o teu caminho, e não chegues á porta da sua casa;
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Para que não dês a outros a tua honra, nem os teus annos a crueis.
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Para que não se fartem os estranhos do teu poder, e todos os teus afadigados trabalhos não entrem na casa do estrangeiro,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
E gemas no teu fim, consumindo-se a tua carne e o teu corpo.
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
E digas: Como aborreci a correcção! e desprezou o meu coração a reprehensão!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
E não escutei a voz dos meus ensinadores, nem a meus mestres inclinei o meu ouvido!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Quasi que em todo o mal me achei no meio da congregação e do ajuntamento.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Bebe agua da tua cisterna, e das correntes do teu poço.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Derramem-se por de fóra as tuas fontes, e pelas ruas os ribeiros d'aguas.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Sejam para ti só, e não para os estranhos comtigo.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Seja bemdito o teu manancial, e alegra-te da mulher da tua mocidade.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Como serva amorosa, e gazella graciosa, os seus peitos te saciarão em todo o tempo: e pelo seu amor sejas attrahido perpetuamente.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
E porque, filho meu, andarias attrahido pela estranha, e abraçarias o seio da estrangeira?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Porque os caminhos do homem estão perante os olhos do Senhor, e elle pesa todas as suas carreiras.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Quanto ao impio, as suas iniquidades o prenderão, e com as cordas do seu peccado será detido.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Elle morrerá, porque sem correcção andou, e pelo excesso da sua loucura andará errado.