Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Son min, gjev agt på min visdom, lut øyra ned til mitt vit!
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
So du kann halda deg gløggtenkt, og lipporne gøyma på kunnskap.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For honning dryp av skjøkjelippor, og hennar gom er sleipar’ enn olje,
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
men til slutt er ho beisk som malurt, kvass som eit tvieggja sverd.
Hennar føter stig ned til dauden, hennar fet fører radt til helheims. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Ho gjeng ikkje livsens stig, gålaus vinglar ho vegvill.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Og no, søner, høyr på meg, og vik ikkje frå det munnen min mæler!
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Lat din veg vera langt frå henne, kom’kje nær til husdøri hennar!
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Annars gjev du din vænleik til andre, åt ein hardstyrar åri dine.
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Av di eiga vil framande mettast, det du samla med stræv, kjem i annanmanns hus,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
so du lyt stynja til slutt når ditt hold og kjøt er upptært,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
og segja: «Kor kunde eg hata tukt, og hjarta mitt vanvyrda age?
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Kvi høyrde eg ikkje på meistrarne mine, og lydde på deim som lærde meg?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Nær var eg komen ille i det midt i mengdi som sat til tings.»
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drikk or din eigen brunn, det som renn or di eigi kjelda!
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Skulde kjeldorne dine renna på gata, vatsbekkjerne dine ute på torgi?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Lat deim vera berre for deg, og ikkje for framande med deg!
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Kjelda di vere velsigna, gled du deg i din ungdoms viv.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Elskhugs-hindi, ynde-gasella - barmen hennar alltid deg kveikje, stødt vere du trylt av hennar kjærleik.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Kvi skulde du, son min, tryllast av onnor kona, og femna barmen på framand kvinna?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For Herren hev kvar manns vegar for augo, og han jamnar alle hans stigar.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Den gudlause vert fanga i misgjerningarne sine, hans synde-band bind honom fast.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Han døyr av di han ikkje let seg aga, og ved sin store dårskap tumlar han i koll.
