Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
O anake, tsendreño ty hihiko; atokilaño mb’am-pahilalako ty sofi’o,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
hifejaña’o ty filie-batañe, naho hañaja hilala o soñi’oo.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Mitsopa-tantele ty soñin-tsimirirañe, vaho malama te amo solikeo ty vava’e;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
f’ie mafaitse te amo vahon-tsoiñeo am-para’e, masioñe hoe fibara sambe-lela’e.
Mizotso mb’am-pikoromaham-beo o tombo’eo, mitalifitse mb’an-tsikeokeok’ ao ty lia’e. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Tsy haraharae’e i lalan-kaveloñey; mihelahela o lala’eo, fe amoea’e.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Aa le mitsanoña ahy henaneo ry anake, vaho ko mivike amo entam-bavakoo.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Ahankaño lavits’ aze ty lala’o, vaho ko itotofa’o ty sariran-akiba’e;
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
tsy mone hatolo’o ami’ty ila’e ty enge’o, naho o tao’oo amy mifajifajiy,
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
mbore hampiboboke ty ambahiny ty haozara’o, vaho mb’añ’akiba’ ty alik’ama’o o nimokora’oo;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
Hiñeoñeon-drehe añ’andron-kònka’o, ie mihomake ty nofo’o naho ty sandri’o,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
ami’ty hoe: Akore te nalaim-pandilovan-draho, naho niheje’ ty troko o endakeo!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Tsy nitsendreñeko ty fiarañanaña’ o mpañanakoo, tsy nanokilañako sofiñe o mpañoke ahikoo.
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Fa an-titotse ho nianto iraho, añivo’ ty fivory naho i valobohòkey.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Minoma rano an-kadaha’o avao rano midoañe boak’an-tatefatse’o ao.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Hienene mb’an-dalambey mb’eo hao ty rano’o migoangoañeo? rano hitsiritsiok’ an-damoke eo?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Ehe t’ie azo, fa ko andiva’o ami’ty ambahiny.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Ho soa-tata ty fipotitiaha’o, vaho irebeho ty valin-katora’o.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Hirañe mikoko re, renen-kira maintelèñe— hampaheneñe azo nainai’e o fatroa’eo, i fikokoa’ey avao ty hilosora’o.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Akore, anake, t’ie tsepahe’ ty karapilo? naho fihine’ ty arañan’ ambahiny?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Sindre añatrefam-pihaino’ Iehovà o lala’ ondatio, Songa tsikarahe’e o lalan-tsile’eo.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Ho fandrihe’ ty hatsivokara’e ty lo-tsereke, vaho hamihiñe aze am-bahotse o hakeo’eo.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Hikenkan-dre fa po-hilala, ty halosoran-kagegea’e ty hampivike aze.
