Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My son! to my wisdom give attention, To mine understanding incline thine ear,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
To observe thoughtfulness, And knowledge do thy lips keep.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For the lips of a strange woman drop honey, And smoother than oil [is] her mouth,
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
And her latter end [is] bitter as wormwood, Sharp as a sword [with] mouths.
Her feet are going down to death, Sheol do her steps take hold of. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
The path of life — lest thou ponder, Moved have her paths — thou knowest not.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
And now, ye sons, hearken to me, And turn not from sayings of my mouth.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Keep far from off her thy way, And come not near unto the opening of her house,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Lest thou give to others thy honour, And thy years to the fierce,
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Lest strangers be filled [with] thy power, And thy labours in the house of a stranger,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And thou hast howled in thy latter end, In the consumption of thy flesh and thy food,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
And hast said, 'How have I hated instruction, And reproof hath my heart despised,
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
And I have not hearkened to the voice of my directors, And to my teachers have not inclined mine ear.
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
As a little thing I have been all evil, In the midst of an assembly and a company.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink waters out of thine own cistern, Even flowing ones out of thine own well.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Let thy fountains be scattered abroad, In broad places rivulets of waters.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Let them be to thee for thyself, And not to strangers with thee.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let thy fountain be blessed, And rejoice because of the wife of thy youth,
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
A hind of loves, and a roe of grace! Let her loves satisfy thee at all times, In her love magnify thyself continually.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
And why dost thou magnify thyself, My son, with a stranger? And embrace the bosom of a strange woman?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For over-against the eyes of Jehovah are the ways of each, And all his paths He is pondering.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His own iniquities do capture the wicked, And with the ropes of his sin he is holden.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
He dieth without instruction, And in the abundance of his folly magnifieth himself!
