Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My son, attend unto my wisdom; to my understanding incline thou thy ear:
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
That thou mayest observe discretion, and that thy lips may keep knowledge.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For as of fine honey drop the lips of an adulterous woman, and smoother than oil is her palate;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
But her end is bitter as wormwood, it is sharp as a two-edged sword.
Her feet go down to death, her steps take firm hold on the nether world: (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
So that she cannot balance the path of life; her tracks are unsteady, and she knoweth it not.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
And now, O ye children, hearken unto me, and depart not from the sayings of my mouth.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Remove far from her thy way, and come not nigh to the door of her house;
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
That thou mayest not give up unto others thy vigor, and thy years unto the cruel;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
That strangers may not satisfy themselves with thy strength, and with thy exertions, in the house of an alien:
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
While thou moanest at thy end, when thy flesh and thy body are coming to their end,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
And thou sayest, How have I hated correction, and how hath my heart rejected reproof;
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
While I hearkened not to the voice of my instructors, and to my teachers I inclined not my ear;
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
But little more was wanting, and I had been in all [kinds of] unhappiness in the midst of the congregation and assembly.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink water out of thy own cistern, and running waters out of thy own well.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
So will thy springs overflow abroad; and in the open streets will be thy rivulets of water;
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
They will be thy own only, and not those of strangers with thee.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Thy fountain will be blessed: and rejoice with the wife of thy youth, —
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
The lovely gazelle and the graceful chamois: let her bosom satisfy thee abundantly at all times; with her love be thou ravished continually.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
And why wilt thou, my son, be ravished with an adulteress, and embrace the bosom of an alien woman?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For before the eyes of the Lord are the ways of man, and all his tracks doth he weigh in the balance.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His own iniquities will truly catch the wicked, and with the cords of his sin will he be held firmly.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
He will indeed die for want of correction; and through the abundance of his folly will he sink into error.
