Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My son, attend unto my wisdom, and bow your ear to my understanding:
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
That you may regard discretion, and that your lips may keep knowledge.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For the lips of a strange woman drop as an honeycomb, and her mouth is smoother than oil:
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
But her end is bitter as wormwood, sharp as a two-edged sword.
Her feet go down to death; her steps take hold on hell. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Lest you should ponder the path of life, her ways are moveable, that you can not know them.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Hear me now therefore, O all of you children, and depart not from the words of my mouth.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Remove your way far from her, and come not nigh the door of her house:
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Lest you give your honour unto others, and your years unto the cruel:
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Lest strangers be filled with your wealth; and your labours be in the house of a stranger;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And you mourn at the last, when your flesh and your body are consumed,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
And say, How have I hated instruction, and my heart despised reproof;
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
And have not obeyed the voice of my teachers, nor inclined mine ear to them that instructed me!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
I was almost in all evil in the midst of the congregation and assembly.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink waters out of your own cistern, and running waters out of your own well.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Let your fountains be dispersed abroad, and rivers of waters in the streets.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Let them be only your own, and not strangers' with you.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let your fountain be blessed: and rejoice with the wife of your youth.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Let her be as the loving hind and pleasant roe; let her breasts satisfy you at all times; and be you ravished always with her love.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
And why will you, my son, be ravished with a strange woman, and embrace the bosom of a stranger?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
For the ways of man are before the eyes of the LORD, and he ponders all his activities.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His own iniquities shall take the wicked himself, and he shall be held with the cords of his sins.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
He shall die without instruction; and in the greatness of his folly he shall go astray.
