Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
My son, attend to my wisdom, and incline thy ear to my prudence.
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
That thou mayst keep thoughts, and thy lips may preserve instruction. Mind not the deceit of a woman.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
For the lips of a harlot are like a honeycomb dropping, and her throat is smoother than oil.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
But her end is bitter as wormwood, and sharp as a two-edged sword.
Her feet go down into death, and her steps go in as far as hell. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
They walk not by the path of life, her steps are wandering, and unaccountable.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Now therefore, my son, hear me, and depart not from the words of my mouth.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Remove thy way far from her, and come not nigh the doors of her house.
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Give not thy honour to strangers, and thy years to the cruel.
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Lest strangers be filled with thy strength, and thy labours be in another man’s house,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
And thou mourn it the last, when thou shalt have spent thy flesh and thy body, and say:
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
Why have I hated instruction, and my heart consented not to reproof,
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
And have not heard the voice of them that taught me, and have not inclined my ear to masters?
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
I have almost been in all evil, in the midst of the church and of the congregation.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drink water out of thy own cistern, and the streams of thy own well:
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Let thy fountains be conveyed abroad, and in the streets divide thy waters.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Keep them to thyself alone, neither let strangers be partakers with thee.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Let thy vein be blessed, and rejoice with the wife of thy youth:
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Let her be thy dearest hind, and most agreeable fawn: let her breasts inebriate thee at all times; he thou delighted continually with her love.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Why art thou seduced, my son, by a strange woman, and art cherished in the bosom of another?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
The Lord beholdeth the ways of man, and considereth all his steps.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
His own iniquities catch the wicked, and he is fast bound with the ropes of his own sins.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
He shall die, because he hath not received instruction, and in the multitude of his folly he shall be deceived.
