Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Mærk dig, min Søn, min Visdom, bøj til min Indsigt dit Øre,
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
at Kløgt må våge øver dig, Læbernes kundskab vare på dig.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Thi af Honning drypper den fremmedes Læber, glattere end Olie er hendes Gane;
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
men til sidst er hun besk som Malurt, hvas som tveægget Sværd;
hendes Fødder styrer nedad mod Døden, til Dødsriget stunder hendes Fjed; (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
hun følger ej Livets Vej, hendes Spor er bugtet, hun ved det ikke.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Hør mig da nu, min Søn, vig ikke fra min Munds Ord!
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Lad din Vej være langt fra hende, kom ej hendes Husdør nær,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
at du ikke må give andre din Ære, en grusom Mand dine År.
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
at ikke dit Gods skal mætte fremmede, din Vinding ende i Andenmands Hus,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
så du gribes af Anger til sidst, når dit Kød og Huld svinder hen,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
og du siger: "Ak, at jeg hadede Tugt, at mit Hjerte lod hånt om Revselse,
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
så jeg ikke lød mine Læreres Røst, ej bøjed mit Øre til dem, som lærte mig!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Nær var jeg kommet i alskens Ulykke midt i Forsamling og Menighed!"
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Drik Vand af din egen Cisterne og rindende Vand af din Brønd;
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
lad ej dine Kilder flyde på Gaden, ej dine Bække på Torvene!
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Dig skal de tilhøre, dig alene, ingen fremmed ved Siden af dig!
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Velsignet være dit Væld, og glæd dig ved din Ungdoms Hustru,
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
den elskelige Hind, den yndige Gazel; hendes Elskov fryde dig stedse, berus dig altid i hendes Kærlighed!
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Hvi beruser du dig, min Søn, i en fremmed og tager en andens Hustru i Favn?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Thi for HERRENs Øjne er Menneskets Veje, grant følger han alle dets Spor;
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
den gudløse fanges af egen Brøde og holdes fast i Syndens Reb;
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
han dør af Mangel på Tugt, går til ved sin store Dårskab.
