Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Sine moj, čuj moju mudrost, prigni uho mojoj razboritosti
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
da sačuvaš oprez, da ti usne zadrže znanje.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Jer s usana žene preljubnice kaplje med i nepce joj je glađe od ulja,
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
ali je ona naposljetku gorka kao pelin, oštra kao dvosjekli mač.
Njene noge silaze k smrti, a koraci vode u Podzemlje. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Ona ne pazi na put života, ne mari što su joj staze kolebljive.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Zato me sada poslušaj, sine, i ne odstupaj od riječi mojih usta.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Neka je put tvoj daleko od nje i ne približuj se vratima njezine kuće,
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
da drugima ne bi dao svoju slavu i okrutnima svoje godine;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
da se ne bi tuđinci nasitili tvoga dobra i da tvoja zaslužba ne ode u tuđu kuću;
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
da ne ridaš na koncu kad ti nestane tijela i puti
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
i da ne kažeš: “Oh, kako sam mrzio pouku i kako mi je srce preziralo ukor!
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
I ne slušah glasa svojih učitelja, niti priklonih uho onima što me poučavahu.
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
I umalo ne zapadoh u svako zlo, usred zbora i zajednice!”
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Pij vodu iz svoje nakapnice i onu što teče iz tvoga studenca.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Moraju li se tvoji izvori razlijevati i tvoji potoci teći ulicama?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Nego neka oni budu samo tvoji, a ne i tuđinaca koji su uza te.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Neka je blagoslovljen izvor tvoj i raduj se sa ženom svoje mladosti:
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
neka ti je kao mila košuta i ljupka gazela, neka te grudi njene opajaju u svako doba, njezina ljubav zatravljuje bez prestanka!
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
TÓa zašto bi se, sine moj, zanosio preljubnicom i grlio tuđinki njedra?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Jer pred Jahvinim su očima čovjekovi putovi i on motri sve njegove staze.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Opakoga će uhvatiti njegova zloća i sapet će ga užad njegovih grijeha.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Umrijet će jer nema pouke, propast će zbog svoje goleme gluposti.
