Ordspråksboken 5
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Ka ca aw, ka cueihnah he hnatung lamtah ka lungcuei dongla na hna kaeng lah.
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
Thuepnah neh mingnah te ngaithuen hamla na hmuilai long khaw tuem uh saeh.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Rhalawt nu kah a hmuilai ah khoilitui cip tih a lai khaw situi lakah hnal.
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Tedae hmailong ah tah anih te pantong bangla khahing tih cunghang paihat bangla haat.
A kho te dueknah khuila suntla tih a khokan loh saelkhui la a doek. (Sheol h7585)
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Hingnah caehlong lakah a ming pawh a namtlak likloek te saelh ve ne.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Te dongah ka ca rhoek kai ol he hnatun uh laeh, ka ka dongkah olthui te nong tak boeh.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Na longpuei te anih neh lakhla sak lamtah a im thohka lam khaw mop boeh.
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Na mueithennah te a tloe taengla ham pae vetih na kum muenying muenyang la hang khueh ve.
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Na thadueng te rhalawt rhoek cung uh vetih na patangnah phu te kholong imkhui la pawk ve.
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
Na hmailong ah na nguek vetih na pum na saa khaw hmawn hae ni.
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
Te vaengah, “Thuituennah te ka hmuhuet tih toelthamnah khaw ka lungbuei loh a tlaitlaek pai.
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Ka saya ol te ka hnatun pawh kai aka cang puei taengah khaw ka hna ka kaeng pawh.
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Hlangping neh rhaengpuei lakli kah boethae sumsiit te vat ka pha,” na ti hae ni
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Na tuitung dongkah tui neh na tuito lamtah aka sih te o.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Na tuisih te kawtpoeng ah, sokca tui te toltung ah phuet saeh.
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Nang namah bueng hamla om saeh lamtah na taengkah kholong ham boel saeh.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Na thunsih te yoethen la om saeh lamtah na camoe kah na yuu dongah kohoe sak.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Anih tah sayuk rhuinu lunguem bangla, a sukbam te sakhi rhuinu mikdaithen bangla a tuetang boeih ah nang te m'hmilhmal sak saeh lamtah a lungnah loh m'palang sak yoeyah saeh.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Ba ham lae ka ca loh rhalawt la na palang vetih kholong kah a rhang te na kop eh.
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Hlang kah longpuei neh a namtlak boeih a saelh te khaw BOEIPA mikhmuh ah om.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Halang te amah kathaesainah loh amah te a tuuk tih a tholhnah rhui loh a ban.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Anih thuituennah a om pawt dongah duek vetih a anglat aih dongah palang ni.
