< Ordspråksboken 5 >
1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
Anak ko, pagmatngon sa akong kaalam; Ikiling ang imong igdulungog sa akong salabutan:
2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
Aron ikaw magabantay sa pagkabuotan, Ug aron ang imong mga ngabil magatipig ug kinaadman.
3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
Kay ang mga ngabil sa usa ka dumuloong babaye nagpatolo ug dugos, Ug ang iyang baba labi pang mahinlo kay sa lana:
4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Apan sa katapusan siya mapait ingon sa panyawan, Mahait ingon sa usa ka espada nga duhay sulab.
5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol )
Ang iyang mga tiil nagakanaug ngadto sa kamatayon; Ang iyang mga lakang gitunob ibabaw sa Sheol; (Sheol )
6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
Busa siya dili makakaplag sa patag nga alagianan sa kinabuhi: Ang iyang mga dalan mabalhinon, ug siya wala mahibalo niini.
7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
Busa karon, mga anak ko, patalinghug kamo kanako, Ug ayaw pagbiya gikan sa mga pulong sa akong baba.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
Ipahilayo ang imong dalan gikan kaniya, Ug ayaw pagpahaduol sa pultahan sa iyang balay;
9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
Tingali unya ikaw magahatag sa imong kadungganan ngadto sa lain, Ug ang imong mga tuig ngadto sa madaugdaugon;
10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
Tingali unya ang mga dumuloong mapuno sa imong kusog, Ug ang imong mga pagpangabudlay anha sa balay sa usa ka lumalangyaw,
11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
Ug ikaw mag-agulo sa imong kaulahian, Sa diha nga mangaut-ut ang imong unod ug ang imong lawas,
12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
Ug magaingon: Giunsa ko ang pagdumot sa pahamangno, Ug ang akong kasingkasing nagtamay sa pagbadlong;
13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
Ni gituman ko ang tingog sa akong mga magtutudlo, Ni nagkiling ako sa akong igdulungog kanila nga nagpahamangno kanako!
14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
Ako haduol kaayo sa tanang kadautan Sa kinataliwad-an sa pagkatigum ug sa katilingban.
15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
Imna ang mga tubig gikan sa kaugalingon mong sudlanan, Ug ang mga tubig nga nagaagay gikan sa kaugalingon mong atabay.
16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
Patibulaagon mo ba ang imong mga tubod sa halayong dapit, Ug ang mga taburan sa tubig diha sa kadalanan?
17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
Himoa sila nga imo lamang, Ug dili alang sa mga dumuloong uban kanimo.
18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
Papanalangini ang imong tuburan; Ug pagmalipayon diha sa asawa sa imong pagkabatan-on.
19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
Ingon sa usa ka mahigugmaong lagsaw nga dumalaga ug sa usa ka makapahimuot nga gasela, Tugoti nga ang iyang mga dughan magatagbaw kanimo sa tanang mga panahon; Ug magpalugos ka sa kanunay sa iyang gugma.
20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
Kay ngano man ikaw, anak ko, nga magpalugos sa usa ka dumuloong babaye, Ug magahalog sa sabakan sa usa ka lumalangyaw?
21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
Kay ang mga dalan sa tawo anaa sa atubangan sa mga mata ni Jehova; Ug gipatag niya ang tanang mga alagianan niya.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
Ang iyang kaugalingong kasal-anan modakop sa dautan, Ug siya magapus sa mga higot sa iyang sala.
23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
Siya mamatay tungod sa pagkakulang sa pahamangno; Ug sa pagkadaku sa iyang pagkabuang siya mahisalaag.