Ordspråksboken 4
1 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.
Me mma, muntie me, muntie agya nkyerɛkyerɛ; monyɛ aso na moanya ntease.
2 Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara.
Mema mo adesua a ɛkɔ anim, enti munnnyaa me nkyerɛkyerɛ mu.
3 Ty själv har jag varit barn och haft en fader, varit späd och för min moder ende sonen.
Efisɛ na me nso, meyɛ mʼagya babarima, meda so yɛ akokoaa no, na me na ani gye me ho.
4 Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva.
Na ɔkyerɛkyerɛɛ me se, “Ma me nsɛm nni wo koma mu dɛm, di me nkyerɛkyerɛ so na wubenya nkwa.
5 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.
Nya nyansa, nya ntease; mma wo werɛ mfi me nsɛm anaa ntwe wo ho mfi ho.
6 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig.
Nnyaw nyansa hɔ, na ɛbɛbɔ wo ho ban; dɔ no, na ɛbɛhwɛ wo so.
7 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.
Nyansa boro biribiara so; enti hwehwɛ nyansa. Ɛwɔ mu sɛ ne bo te sɛ wʼahode nyinaa de, nanso nya ntease.
8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn.
Di no ni na ɛbɛma wo so; yɛ no atuu, na ɛbɛhyɛ wo anuonyam.
9 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig.
Ɔde nkonimdi nhwiren hankare begu wo ti so na wama wo ahenkyɛw a ɛyɛ fɛ.”
10 Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många.
Me ba, tie na fa nea meka no, na wo nkwanna bɛyɛ bebree.
11 Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar.
Mɛkyerɛ wo nyansa kwan so na mede wo afa akwan a ɛteɛ so.
12 När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke falla;
Sɛ wonantew a, wʼanammɔntu bɛkɔ waa na sɛ wutu mmirika a, worenhintiw.
13 håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.
Di nkyerɛkyerɛ so; na nnyaa mu, bɔ ho ban yiye, efisɛ ɛyɛ wo nkwa.
14 Träd icke in på de ogudaktigas stig, och skrid icke fram på de ondas väg.
Ntu wo nan nsi amumɔyɛfo kwan so na nnantew abɔnefo kwan so.
15 Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.
Kwati no, ntu kwan mfa so; dan fi so na kɔ wo kwan.
16 Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall.
Efisɛ wɔnyɛɛ bɔne a wontumi nna; na wɔn nna tew yera kosi sɛ wɔbɛma obi ahwe ase.
17 Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka.
Wodi amumɔyɛsɛm brodo, na wɔnom kitikitiyɛ nsa.
18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;
Atreneefo kwan te sɛ adekyee hann a edi kan, ɛkɔ so hyerɛn yiye kodu awia ketee.
19 men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras fall.
Nanso amumɔyɛfo kwan te sɛ sum kabii; wonnim nea ɛma wohintiw.
20 Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord.
Me ba, yɛ aso ma nea meka; tie me nsɛm no yiye.
21 Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.
Mma emfi wʼani so, fa sie wo koma mu;
22 Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.
efisɛ, ɛyɛ nkwa ma wɔn a wohu ne akwahosan ma nipadua no nyinaa.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.
Ne nyinaa akyi, bɔ wo koma ho ban, efisɛ, ɛno ne wo nkwa asuti.
24 Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet, och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.
Mma oburu kasa mfi wʼano; mma nkontomposɛm mmɛn wʼano koraa.
25 Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut.
Hwɛ wʼanim tee, na ma wʼani nkɔ nea ɛwɔ wʼanim no so.
26 Akta på den stig där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta.
Bɔ ɔkwan tamaa ma wʼanan na fa akwan a atim so.
27 Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är.
Mman mfa nifa anaa benkum; twe wo nan fi bɔne ho.
