Ordspråksboken 4
1 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.
Ka caanawk, ampa thuitaekhaih lok to tahngai oh; panoekhaih tawnh hanah kahoih ah tahngai oh.
2 Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara.
Patukhaih kahoih kang paek o, to pongah kang patuk ih lok hae pahnawt o hmah.
3 Ty själv har jag varit barn och haft en fader, varit späd och för min moder ende sonen.
Kam pa hanah kai loe nawkta ah ka oh, kam no han loe palung ih capa, nawkta ah ka oh.
4 Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva.
Kam pa mah kang thuih ih loknawk hae palung thungah suem ah, kang paek ih loknawk hae pakuemh loe, hing haih ah, tiah ang patuk.
5 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.
Palunghahaih to amtuk ah loe panoekhaih to cang ah; pahnet hmah loe, ka thuih ih loknawk hae angqoi taak hmah.
6 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig.
Palunghahaih to pahnawt hmah, palunghahaih mah ni nang to pakaa tih; palunghahaih to palung ah, to tih nahaeloe palunghahaih mah na toep tih.
7 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.
Palunghahaih loe lokpui ah oh; to pongah palunghahaih to amtuk ah; nam tuk ih hmuennawk boih thungah panoekhaih to amtuk oh.
8 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn.
Palunghahaih to lokpui ah suem ah; to tih nahaeloe anih mah na qoengsak tahang tih; anih to na patawnh caeng nahaeloe, khingzahaih na hnu tih.
9 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig.
Na lu ah tahmenhaih lumuek hoiah zaeng ueloe, lensawkhaih angraeng lumuek to angmueksak tih.
10 Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många.
Ka capa, ka thuih ih lok hae tahngaih loe, tapom ah; to tih nahaeloe na hinghaih saning to sawk tih.
11 Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar.
Palunghahaih loklam to kang patuek o moe, katoeng loklam ah kang caeh o haih.
12 När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke falla;
Na caeh o naah lam tamcaek ah na pha o mak ai; na cawnh o naah doeh nam thaek o mak ai.
13 håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.
Thuitaekhaih lok hae patawn caeng ah, kangthla ah caehsak hmah; na hinghaih ah oh pongah, kahoih ah pakuem ah.
14 Träd icke in på de ogudaktigas stig, och skrid icke fram på de ondas väg.
Kasae kaminawk ih loklam ah khok takan hmah loe, kasae kaminawk ih loklam to pazui hmah.
15 Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.
Caeh hmah, ayae ah; amlaem taak ah loe, angqoi taak ving ah.
16 Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall.
To baktih kaminawk loe kasae hmuen sah ai ah loe iip o thai ai; thoemto kaminawk loe amtimsak ai ah loe iip o thai ai.
17 Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka.
Nihcae loe sethaih takaw to caak o moe, athii longhaih misurtui to a naek o.
18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;
Katoeng kami ih loklam loe ni aengh baktiah oh moe, khodai khoek to aang aep aep.
19 men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras fall.
Toe kasae kami ih loklam loe khoving baktiah ving; tih mah maw nihcae to amtimsak, tito panoek o ai.
20 Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord.
Ka capa, ka thuih ih loknawk hae tahngai ah; ka thuih ih loknawk bangah naa to patueng ah.
21 Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.
Na mik hoi kangthla ah suem hmah, na palung thungah suem ah.
22 Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.
Hae tiah patukhaih loe hnu kaminawk hanah hinghaih ah oh moe, taksa ngantuihaih ah oh.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.
Palung loe hinghaih lokpui koekah oh pongah, na palung to kahoih ah khenzawn ah.
24 Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet, och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.
Oep om ai lok to pakha thung hoiah tacawtsak hmah loe, angaek thaih pahni to kangthla ah suem ah.
25 Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut.
Na mik mah hmabang to katoeng ah khen nasoe, na hmaa to kahoih ah dan ah.
26 Akta på den stig där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta.
Na caehhaih loklam to poek ah, na loklamnawk boih to caksak ah.
27 Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är.
Bangqoi bantang angqoi hmah; sethaih thungah caeh han ai ah ayae ah.
