Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Töwendikiler, padishah Lemuelge uning anisi arqiliq wehiy bilen kelgen sözlerdur; anisi bu sözlerni uninggha ögetken:
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
I oghlum, i méning amriqim, qesemler bilen tiligen arzuluqum, men sanga néme dey?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Küch-quwwitingni ayal-xotunlar teripige serp qilmighin; Yaki padishahlarnimu weyran qilidighan ishlargha bérilgüchi bolma!
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
I Lemuel, sharab ichish padishahlargha layiq emes, Emirlergimu haraqqa xumar bolush yarashmas.
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Bolmisa ular sharab ichip, [muqeddes] belgilimilerni untup, Bozek bendilerning heqqini astin-üstün qiliwétishi mumkin.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Küchlük haraq ölgüsi kelgenlerge, hesretke chömgenlerge bérilsun!
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Ular sharabni ichip, miskinlikini untup, Qaytidin derd-elimini ésige keltürmisun!
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Özliri üchün gep qilalmaydighanlargha aghzingni achqin, Halak bolay dégenlerning dewaside gep qil.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
Süküt qilma, ular üchün lilla höküm qil, Ézilgenlerning we miskinlerning derdige derman bol.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Peziletlik ayalni kim tapalaydu? Uning qimmiti leel-yaqutlardinmu zor éship chüshidu.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Érining köngli uninggha tayinip xatirjem turidu, U bolghachqa érining alghan oljisi kem emestur!
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
U ömür boyi érige wapadar bolup yaxshiliq qilidu, Uni ziyan’gha uchratmaydu.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
U qoy yungi we kendir tépip, Öz qoli bilen jan dep ejir qilidu.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
U soda kémilirige oxshash, [Ailini béqishtiki] ozuq-tülüklerni yiraq jaylardin toshuydu.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Tang yorumasta u ornidin turidu, Ailisidikilerge yémeklik teyyarlaydu, Xizmetkar-dédeklerge nésiwisini teqsim qilidu.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
U bir parche étizni özi körüp alidu; Qoli bilen yighqan daramettin u bir üzümzar bina qilidu.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
[Ishqa qarap] u bélini küch bilen baghlar, Bileklirini küchlendürer;
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Öz ishining paydiliqliqigha közi yéter, Kéchiche chirighini öchürmey ish qilar.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
U qolliri bilen chaqni chörer, Barmaqliri yip urchuqini tutar.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Ajizlargha yardem qolini uzitar; Hajetmenlerge qollirini sozar.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Qar yaghqanda u ailisi toghruluq endishe qilmaydu, Öyidikilerning hemmisige qizil kiyimler kiydürülgen.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Kariwat yapquchlirini özi toquydu; Özining kiyim-kéchekliri kanap we sösün rexttindur.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Érining sheher derwazilirida abruyi bar; Shu yerde u yurttiki aqsaqallar qataridin orun alidu.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
U nepis kanaptin kiyim-kéchek tikip uni satidu; Belwaghlarni tikip sodigerlerni teminleydu.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Kiyimi küch-qudret we izzet-hörmettur; U kélechekke ümid bilen külüp qaraydu.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Aghzini achsila, dana söz qilidu, Tilida méhribane nesihetler bar.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Ailisidiki ishlardin daim xewer alidu, Bikargha nan yémeydu.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Perzentliri ornidin turup uninggha bext-beriket tileydu; Érimu mubareklep uni maxtap: —
29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
«Pezilet bilen yashighan ayallar köptur, Biraq sen ularning hemmisidinmu éship chüshisen» — deydu.
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Güzellik séhri aldamchidur, Hösn-jamalmu peqet bir köpük, xalas, Peqet Perwerdigardin qorqidighan ayalla maxtilidu!
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
U öz méhnitining méwiliridin behrimen bolsun! Ejirliri uni derwazilarda hörmet-shöhretke érishtürsun!
