Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Kuwanu waa erayadii Lemuu'eel oo ahaa boqorkii Masaa ay hooyadiis bartay isaga.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Waa maxay, wiilkaygiiyow? Waa maxay, wiilkii uurkaygow? Waa maxay, wiilkii nidarradaydow?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Xooggaaga naago ha siinin, Dawyadaadana ha siinin kuwa boqorrada dumiya.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Lemuu'eelow, uma eka boqorrada, uma eka boqorradu inay khamri cabbaan, Oo amiirradana uma eka inay waxa lagu sakhraamo damcaan,
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Waaba intaasoo ay cabbaan, oo ay sharciga illoobaan, Oo ay kuwa dhibaataysan midkood gartiisa qalloociyaan.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Waxa lagu sakhraamo siiya ka dhimashada ku dhow, Oo khamrigana waxaad siisaan kuwa naftoodu la qadhaadhaatay.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Ha cabbo, oo caydhnimadiisa ha illoobo, Oo dhibaatadiisana yaanu mar dambe soo xusuusan innaba.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Afka u fur carrablaawaha aawadiis, Si aad kuwa baabba'aya oo dhan u xaq mariso.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
Afka fur, oo si xaq ah u garsoor, Oo miskiinka iyo saboolka baahanba gartooda u qaad.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Bal yaa heli kara naag wanaagsan? Waayo, qiimaheedu waa ka sii badan yahay xataa luul.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Waayo, qalbiga ninkeedu iyaduu isku halleeyaa, Oo isagu innaba uma baahnaan doono wax booli ah.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Cimrigeeda oo dhan isaga wanaag bay u samayn doontaa, Oo innaba xumaan kuma samayn doonto.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Waxay doondoontaa dhogor idaad iyo geed linen la yidhaahdo. Oo iyadoo raalli ku ah ayay gacmaheeda ku shaqaysaa.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Iyadu waa sida doonniyaha baayacmushtariga, Oo cuntadeeda waxay ka keentaa meel fog.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Waxay kacdaa iyadoo weli ay habeennimo tahay, Oo dadka reerkeeda ayay cunto siisaa, Oo gabdhaheedana hawshooday siisaa,
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Iyadu waxay ka fikirtaa beer, wayna soo iibsataa, Oo midhaha gacmaheeda ayay beercanab ku beerataa.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Waxay dhexda ku xidhataa xoog, Oo gacmaheedana way xoogaysaa.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Waxay eegtaa in baayacmushtarigeedu wanaagsan yahay; Laambaddeeduna habeenkii ma bakhtido.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Waxay gacmaheeda ku fidisaa dunmiiqa, Oo sacabbadeeduna waxay qabtaan usha wareegta.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Waxay sacabkeeda u furtaa miskiinka, Oo gacmaheedana waxay u fidisaa saboolka baahan.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Dadka reerkeeda ugama cabsato dhaxanta barafka cad, Waayo, xaaskeeda oo dhammu waxay wada qabaan dhar labanlaab ah.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Waxay samaysataa durraaxado daabac leh, Oo dharkeeduna waxaa weeye dhar aad u wanaagsan oo guduudan.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Ninkeedana waxaa laga yaqaan irdaha magaalada, Markuu dhex fadhiisto waayeellada waddanka.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Waxay samaysaa dhar wanaagsan, wayna iibisaa, Oo baayacmushtarigana waxay ka iibisaa boqorro dhexda lagu xidho.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Xoog iyo sharaf ayaa iyada dhar u ah; Oo wakhtiga soo socda way ku qososhaa.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Afkeeda waxay u kala qaaddaa xigmad; Oo carrabkeedana waxaa saaran sharciga raxmadda.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Waxay aad u xannaanaysaa reerkeeda, Oo kibista caajisnimadana ma cunto.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Carruurteedu way kacaan oo waxay ugu yeedhaan tan barakaysan, Oo weliba ninkeeduna wuu ammaanaa, isagoo leh;
29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
Dumar badan baa wanaag sameeyey, Laakiinse adigu waad ka sii wanaagsan tahay dhammaantood.
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Suuradwacnaantu waa khiyaano miidhan, oo quruxduna waa ceeryaamo oo kale, Laakiinse naagtii Rabbiga ka cabsata waa la ammaani doonaa.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Midhihii gacmaheeda wax ka siiya, Oo shuqulladeeduna iyada ha ku ammaaneen irdaha magaalada.
