Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Ko nga kupu a Kingi Remuera; ko te poropititanga i whakaakona ai ia e tona whaea.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
He aha, e taku tama? He aha, e te tama a toku kopu? A he aha, e te tama a aku kupu taurangi?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Kaua e hoatu tou kaha ki nga wahine, ou ara hoki ki te mea whakangaro o nga kingi.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Ehara ma nga kingi, e Remuera, ehara ma nga kingi te inu waina; ehara hoki ma nga rangatira te mea, Kei hea he wai kaha?
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Kei inu ratou, a ka wareware ki te ture, a ka whakapeau ke i te whakawa o te tangata e tukinotia ana.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Hoatu he wai kaha ma te tangata e tata ana te marere, he waina hoki ki nga wairua pouri:
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Tukua ia kia inu, kia wareware ai ki tona rawakore, a kore ake he mahara ki ona mate.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Kia puaki tou mangai mo te wahangu, i te whakawakanga o te hunga katoa kua waiho mo te mate.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
Kia puaki tou mangai, whakaritea te whakawa i runga i te tika, tohea te tohe a te ware, a te rawakore.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Ko wai e kite i te wahine e u ana tona pai? Ko tona utu hoki kei runga noa atu i to nga rupi.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Ka whakapono te ngakau o tana tane ki a ia, a kahore ona hapanga i te taonga.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
He pai tana e mea ai ki a ia, kahore hoki he kino, i nga ra katoa e ora ai ia.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
E kimi ana ia i te huruhuru hipi, i te muka, a ka ngakau nui te mahi a ona ringa.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Ko tona rite kei nga kaipuke o nga kaihokohoko; e mauria mai ana e ia tana kai i tawhiti.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
E maranga ana hoki ia i te mea e po tonu ana, a hoatu ana e ia he kai ma tona whare, he mahi hoki e rite ana ma ana kotiro.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
E whakaaroaro ana ia ki tetahi mara, a ka hokona e ia: whakatokia ana e ia he mara waina, he hua na ona ringa.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
E whitiki ana ia i tona hope ki te kaha, e mea ana i ona takakau kia pakari.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Ka kite ia he pai tana i hokohoko ai: e kore tana rama e mate i te po.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Ka totoro atu ona ringa ki te mea takai miro, ka pupuri ona ringa ki te pou muka.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Ka wherahia tona ringa ki te ware; ae ra, ka totoro atu ona ringa ki te rawakore.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
E kore ia e wehi i te hukarere mo tona whare; no te mea kua kakahuria tona whare katoa ki te ngangana.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Oti ake i a ia te whatuwhatu he whariki mona; he rinena pai, he papura ona kakahu.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
E mohiotia ana tana tane i nga kuwaha, ina noho tahi ia ki nga kaumatua o te whenua.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
E hanga ana e ia he rinena pai, a hokona atu ana; e hoatu ana e ia he whitiki ki nga kaihoko.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
He kaha, he honore ona kakahu; a e kata ana ia ki nga ra o muri atu.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
He nui ona whakaaro ina puaki tona mangai; kei tona arero te ture o te atawhai.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Ka ata tirohia e ia nga ara o tona whare, e kore ano ia e kai i te taro o te mangere.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Ka whakatika ana tamariki, a he kupu manaaki ta ratou mona; Tana tane hoki, ka whakamoemiti ano ia ki a ia, ka mea:
29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
He tokomaha nga tamahine i u te pai o ta ratou mahi, otiia hira ake tau i a ratou katoa.
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
He mea teka noa te manako, he mea horihori te ataahua: tena ko te wahine e wehi ana i a Ihowa, ko ia e whakamoemititia.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Hoatu ki a ia o nga hua o ona ringa; a ma ana mahi ia e whakamoemiti i nga kuwaha.
