Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Paroles du roi Lemuel, l’oracle que sa mère lui enseigna:
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Quoi, mon fils? et quoi, fils de mon ventre? et quoi, fils de mes vœux?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Ne donne point ta force aux femmes, ni tes voies à celles qui perdent les rois.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Ce n’est point aux rois, Lemuel, ce n’est point aux rois de boire du vin, ni aux grands [de dire]: Où sont les boissons fortes?
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
de peur qu’ils ne boivent, et n’oublient le statut, et ne fassent fléchir le jugement de tous les fils de l’affliction.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Donnez de la boisson forte à celui qui va périr, et du vin à ceux qui ont l’amertume dans le cœur:
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
qu’il boive et qu’il oublie sa pauvreté, et ne se souvienne plus de ses peines.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Ouvre ta bouche pour le muet, pour la cause de tous les délaissés.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
Ouvre ta bouche, juge avec justice, et fais droit à l’affligé et au pauvre.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Une femme vertueuse! Qui la trouvera? Car son prix est bien au-delà des rubis.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
Le cœur de son mari se confie en elle, et il ne manquera point de butin.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
Elle lui fait du bien et non du mal, tous les jours de sa vie.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Elle cherche de la laine et du lin, et travaille de ses mains avec joie.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
Elle est comme les navires d’un marchand, elle amène son pain de loin.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Elle se lève quand il est encore nuit, et elle donne la nourriture à sa maison, et la tâche à ses servantes.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Elle pense à un champ, et elle l’acquiert; du fruit de ses mains elle plante une vigne.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Elle ceint ses reins de force, et fortifie ses bras.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Elle éprouve que son trafic est bon; de nuit sa lampe ne s’éteint pas.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
Elle met la main à la quenouille, et ses doigts tiennent le fuseau.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
Elle étend sa main vers l’affligé, et tend ses mains au nécessiteux.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Elle ne craint pas la neige pour sa maison, car toute sa maison est vêtue d’écarlate.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Elle se fait des tapis; le fin coton et la pourpre sont ses vêtements.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Son mari est connu dans les portes quand il s’assied avec les anciens du pays.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Elle fait des chemises, et les vend; et elle livre des ceintures au marchand.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Elle est vêtue de force et de dignité, et elle se rit du jour à venir.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Elle ouvre sa bouche avec sagesse, et la loi de la bonté est sur sa langue.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
Elle surveille les voies de sa maison, et ne mange pas le pain de paresse.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Ses fils se lèvent et la disent bienheureuse, son mari [aussi], et il la loue:
29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
Plusieurs filles ont agi vertueusement; mais toi, tu les surpasses toutes!
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
La grâce est trompeuse, et la beauté est vanité; la femme qui craint l’Éternel, c’est elle qui sera louée.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Donnez-lui du fruit de ses mains, et qu’aux portes ses œuvres la louent.
