Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
The words of king Lemuel, the prophecy with which his mother instructed him.
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
What [hast thou done], O my son: and what, O son of my body? and what, O son of my vows?
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Give not unto women thy vigor, nor thy ways to those that ruin kings.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Not for kings, O Lemoel, not for kings [it is fitting] to drink wine, nor for princes, strong drink:
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
Lest either might drink, and forget what is written in the law, and pervert the cause of all the afflicted.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Give strong drink unto him that is ready to perish, and wine unto those who have an embittered soul.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Let such a one drink, and forget his poverty, and remember his trouble no more.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Open thy mouth for the dumb, for the cause of all fatherless children.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
Open thy mouth, judge righteously, and decide the cause of the poor and needy.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
Who can find a virtuous woman: for far above pearls is her value.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
The heart of her husband doth safely trust in her, and he will not see his gain diminish.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
She treateth him well and not ill, all the days of her life.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
She seeketh for wool and flax, and worketh with her willing hands.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
She is become like the merchant's ships: from afar doth she bring her food.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
And she riseth while it is yet night, and giveth provision to her household, and a task to her maidens.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
She thinketh of a field, and buyeth it: with the fruit of her hands she planteth a vineyard.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
She girdeth with strength her loins, and giveth vigor to her arms.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
She perceiveth that her profit is good: [therefore] her lamp goeth not out by night.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
She stretcheth out her hands to the spindle, and her palms hold fast the distaff.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
She spreadeth out wide her open palm to the poor: yea, her hands she stretcheth forth to the needy.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
She hath no fear for her household of the snow: for all her household are clothed in scarlet.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Tapestry-covering she maketh for herself: of linen and purple is her attire.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Well known is in the gates her husband, when he sitteth with the elders of the land.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Fine tunics she maketh, and selleth them, and girdles she furnisheth unto the merchant.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Strength and dignity are her clothing: and she smileth at the coming of the last day.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
She openeth her mouth with wisdom, and the law of kindness is on her tongue.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
She looketh well to the ways of her household, and the bread of idleness she doth not eat.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
Her children rise up, and call her blessed; her husband, also, and he praiseth her:
29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
“Many daughters have done virtuously; but thou excellest them all.”
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
False is grace, and vain is beauty: a woman only that feareth the Lord shall indeed be praised.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Give her of the fruit of her hands, and let her own works praise her in the gates.
