Ordspråksboken 31
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
Lemyl sangpahrang ak awicyih a nu ing a cawngpyinaak awi taw vemyihna ni;
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
Aw ka capa, aw ka thi ka sa awhkawng ka canaak ka capa, aw kak awikam awhkawng ka canaak ka capa, ngai lah,
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
Nak thamahnaak ce nu a hamna koeh pe, sangpahrang him ham ak caikhqi venawh na hqingnaak koeh pe kawp ti.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
Aw Lemyl, Sangpahrangkhqi ing misurtui a mi aawk hly am ni, ukkungkhqi ing zuu ami aawk hly am ni.
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
A mi aawk awhtaw aanaa awi ce hilh kawm usaw, thlak khawdengkhqi khanawh amak thymna uknaak ta kawm uh.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
Ak thi tawm ce zuu pe unawh, ak kawseekhqi ce misurtui pe uh.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
Aw seitaw a khawdengnaak ce hilh seitaw a patangnaak ce hilh seh.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
Awi amak kqawn thai thlangkhqi hamna awi kqawn pe nawh, dyihpyikung amak ta khqi ing a mi ham kawi ce ham sak khqi.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
Ak thymna awi kqawn nawh awi deng lah; kawdengkhqi ingkaw ak voetvaikhqi a mi ham hly kawi ham sak khqi lah.
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
U nu khawsak ak leek nu ak hu? A phu taw suilung a phuk tlo lakawh a phu tlo ngai hy.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
A vaa ing anih ce yp na nawh them a voetnaak am ta hy.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
A vaa hamna a hqing khui them leek ing bee sak hy.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
Tuumyi ingkaw hla sui nawh, a kut ing kawzeel cana sai hy.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
A nih cetaw them ak zawi lawng ing myih nawh, khawkhla nakawng ai kawi law pyi hy.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
Khaw a dai hlanawh tho nawh; a imkhui khaw ingkaw a tamnaa nukhqi ham ai kawi toen hy.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
Khawhyn ce nainawng hqeet nawh thlai hy; a bibinaak khui awhkawng misur ce ling hy.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
Thamahnaak ing ak cawi zeen nawh, a baan thamah sak hy.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
Them a zawihnaak awh a phu awm nawh, khawmthan awh awm a mai im am thih man hy.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
A kut ingawh bu pawm nawh a kutply ingawh tahplem qawlh hy.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
A kut ce thlak khawdengkhqi benna soeng nawh, ak voetvaikhqi ven dyna pha sak hy.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
Daamtui baw nawh khaw a ding canawh a imkhui khaw ce hibai ak awih ing khuk khqi nawh lynaak am ta hy.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
Hiphaih leek soeih amah ham tak nawh, suisak leek ing hlawihhlam qu hy.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
Khawkkhui cunnaak chawmkeng kuun nawh a hqaamcakhqi ven ang ngawih awh a vaa ce thlang ing kqihchah na hy.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
Hla qui ak leek leek ing suibai tak nawh zawi hy, them ak thlaikhqi vena chawmqui ce thak khqi hy.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
A suisak taw thamahnaak ingkaw qypawmnaak na awm nawh, khawnghi ak pha law hly hamna awmhly hy.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
Cyihnaak ing am kha aang nawh, am khaaawh ypawmna toelthamnaak ce awm hy.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
A imkhui khawsak ak leekna toek nawh thakdam a buh am ai hy.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
A cakhqi ing tho unawh, thlang zoseen nu ti kawm usaw, a vaa ingawm kyihcah kaw.
29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
“Nu khawsak ak leek khawzah awm uhy. Cehlai nang ing pyh khqi boeih hyk ti,” ti nawh.
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
Mikhaileek awm zoeknaak mai ni, dawnaak bai thailatnaak ni. Bawipa ak kqihchah a nu taw kyihcah tyngna awm kaw.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
Ce a nu ce a bi thaphu pe unawh, khawkkhui lutnaak chawmkeng awh a bibinaak ing kyihcah lah uh.
