Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
Ord av Agur, son åt Jake, profetordet. Mannen segjer so til Itiel, til Itiel og Ukal:
2 Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
For fåvis er eg til å heita mann, og ikkje hev eg manne-vit.
3 vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
Visdom hev eg ikkje lært, til kunnskap um den Heilage.
4 Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
Kven hev stige upp til himmelen og stige ned? Kven hev samla vinden inn i nevarne? Kven hev bunde vatnet i eit klædeplagg? Kven hev alle enderne av jordi sett? Kva heiter han, kva heiter son hans - um du veit det?
5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
Alt Guds ord er skirt, han er ein skjold for deim som flyr til honom.
6 Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
Legg ikkje noko til hans ord, elles lyt han refsa deg, og du stend der ein ljugar.
7 Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
Tvo ting hev eg bede deg um, neitta meg deim ikkje, fyrr eg døyr:
8 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
Lat fals og lygn vera langt frå meg! Gjev meg ikkje armod og ikkje rikdom! Lat meg få eta mitt tiletla brød!
9 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
Elles kunde eg neitta deg når eg var mett, og segja: «Kven er Herren?» Eller um eg vart fatig, kunde eg stela, ja, forgripa meg på min Guds namn.
10 Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
Baktala ei ein tenar for hans herre, elles vil han banna deg, og du få bøta.
11 Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
Ei ætt som bannar far sin og ikkje signar mor si,
12 ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
ei ætt som tykkjer ho er rein, endå ho ei hev tvætta av sitt eige skarn,
13 ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
ei ætt - kor stolte augo hev ho ikkje, og kor ho lyfter augneloki!
14 ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
ei ætt som heve sverd til tenner og jakslar reint som knivar, so ho et armingar or landet og fatige or folkesamfund.
15 Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
Blodiglen hev tvo døtter: Gjev! Gjev! Tri finst det som aldri vert mette, fire som ei segjer: «Nok!»
16 dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» (Sheol h7585)
Helheim og barnlaust moderfang, jordi som aldri vert mett av vatn, og elden som ei segjer: «Nok!» (Sheol h7585)
17 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
Eit auga som spottar far og vanvyrder lydnad mot mor, det skal bekkje-ramnarne hakka ut og ørnungar eta upp.
18 Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
Tri ting er meg for underlege, og fire finst som eg ikkje skynar:
19 örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
Ørns veg på himmelen, orms veg på berget, skips veg på havet og manns veg til møy.
20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
Soleis ber utru kona seg åt: Ho et og turkar seg um munnen og segjer: «Eg hev ikkje gjort noko vondt.»
21 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
Under tri skjelv jordi, under fire kann ho’kje herda:
22 under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
under trælen når han vert konge, og dåren når han fær eta seg mett,
23 under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
under attergløyma når ho vert gift, og trælkvinna når ho erver si frua.
24 Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
Fire finst det som er små på jordi, og endå hev dei fenge visdom stor:
25 myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
Mauren er’kje noko sterkt folk, og endå lagar han sin mat um sumaren.
26 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
Fjellgrevlingarne er’kje noko veldugt folk, og endå byggjer dei seg hus i berget.
27 gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
Grashopparne hev ingen konge, og endå fær dei alle ut i fylking.
28 gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
Fjorføtla kann du ta med henderne, og endå bur ho inni kongeslott.
29 Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
Tri finst det som stig med staute stig, og fire hev ei fager gonga:
30 lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
Løva ei kjempa millom dyri, og som ikkje snur seg for nokon,
31 en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
hesten mjå um midja, eller bukken, og ein konge med leidingheren.
32 Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
Gjer du deg stor, anten narr eller klårtenkt, so legg handi på munnen!
33 Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede.
For trykk på mjølk gjev smør, og trykk på nase gjev blod, og trykk på vreide gjev strid.
