< Ordspråksboken 30 >

1 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
Bino bye bigambo bya Aguli mutabani wa Yake; obubaka bwe yawa bwe buno: Bw’ati omusajja ono bwe yagamba Isiyeri, Isyeri ono ne Ukali.
2 Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
Ddala Ayi Katonda wange nze nsinga obutategeera, sirina kutegeera kwa bantu.
3 vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
Siyize magezi, so n’oyo Omutukuvu simumanyi.
4 Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
Ani eyali alinnye mu ggulu n’akka? Ani eyali akuŋŋaanyiza empewo mu kibatu ky’engalo ze? Ani eyali asibye amazzi mu kyambalo kye? Ani eyatonda enkomerero zonna ez’ensi? Erinnya lye y’ani, ne mutabani we y’ani? Mbulira obanga obimanyi.
5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
Buli kigambo kya Katonda kya mazima, era aba ngabo eri abo abamwesiga.
6 Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
Toyongeranga ku bigambo bye, alemenga okukunenya naawe olabike ng’omulimba.
7 Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
Ebintu bibiri bye nkusaba; Ayi Mukama, tobinnyimanga nga sinnafa:
8 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
Ebigambo eby’obutaliimu n’eby’obulimba binteeke wala, ate era tonjavuwazanga wadde okungaggawaza, naye ndiisanga emmere eya buli lunaku.
9 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
Nneme okukkutanga ne nkwegaana ne njogera nti, “Mukama ye y’ani?” Era nnemenga okuba omwavu ne nziba, ne nvumisa erinnya lya Katonda wange.
10 Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
Tosekeetereranga muweereza eri mukama we, alemenga okukukolimira, naawe omusango ne gukusinga.
11 Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
Waliwo abo abakolimira bakitaabwe ne batasabira na bannyaabwe mukisa;
12 ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
abo abeeraba ng’abatuukirivu bo mu maaso gaabwe, ate nga tebanaazibwangako bibi byabwe.
13 ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
Waliwo abo ab’amalala amayitirivu, abatunuza okwemanya okw’ekitalo,
14 ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
n’ebeerayo abo abalina amannyo agali ng’ebitala, n’emba zaabwe nga zirimu ebiso, okusaanyaawo abaavu mu nsi, n’abo abali mu kwetaaga.
15 Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
Ekinoso kirina bawala baakyo babiri abaleekaana nti, “Mpa! mpa!” Waliwo ebintu bisatu ebitakkuta, weewaawo bina ebitagamba nti, “Matidde,”
16 dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» (Sheol h7585)
Amagombe, olubuto olugumba, ettaka eritakutta mazzi, n’omuliro ogutayogera nti, “Ebyo binaamala!” (Sheol h7585)
17 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
Eriiso ly’oyo anyooma kitaawe, era n’atagondera nnyina, liriggibwamu bannamuŋŋoona ab’omu kiwonvu, ne liriibwa ensega.
18 Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
Waliwo ebigambo bisatu eby’ekitalo ennyo gye ndi, weewaawo bina bye sitegeera:
19 örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
Empungu engeri gye yeeyisaamu mu bbanga, n’omusota engeri gye gwewalulamu wakati mu mayinja, n’ekyombo gye kiseeyeeyamu ku nnyanja, n’engeri omusajja gye yeeyisaamu ng’ali n’embeerera.
20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
Bw’ati bwe yeeyisa omukazi omwenzi: alya n’asiimuula emimwa gye n’agamba nti, “Sirina kibi kye nkoze.”
21 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
Ensi ekankanira wansi w’ebintu bisatu weewaawo bina:
22 under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
omuweereza bw’afuuka kabaka, n’omusirusiru bw’akutta emmere;
23 under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
n’omukazi eyadibira mu ddya; n’omuweereza omuwala bw’afumbirwa bba wa mugole we.
24 Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
Waliwo ebintu ebitono bina ku nsi, ebirina amagezi amangi ennyo.
25 myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
Enkolooto bye biwuka ebitalina maanyi mangi, naye byeterekera emmere yaabyo mu kyeya;
26 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
obumyu busolo bunafu naye bwezimbira ennyumba zaabwo mu mayinja;
27 gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
enzige tezirina kabaka, kyokka zitabaala zonna mu bibiina byazo;
28 gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
omunya oyinza okugukwasa engalo, naye mu mbiri za bakabaka gusangibwamu.
29 Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
Waliwo ebintu bisatu ebyesimba obulungi mu kitiibwa nga bitambula, weewaawo bina ebitambulira mu kitiibwa:
30 lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
empologoma esinga ensolo zonna amaanyi era kabaka waazo, so tewali gy’esegulira yonna;
31 en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
sseggwanga, n’embuzi ennume, ne kabaka eyeetooloddwa eggye lye.
32 Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
Bw’oba ng’obadde okoze eby’obusirusiru ne weegulumiza, obanga obadde oteekateeka okukola ebibi, weekomeko weekwate ku mumwa.
33 Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede.
Kubanga okusunda amata kuzaala omuzigo, n’okunyiga ennyindo kuleeta omusaayi, okutankuula obusungu, bwe kutyo kuleeta entalo.

< Ordspråksboken 30 >