< Ordspråksboken 30 >

1 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
Verba Congregantis, filii Vomentis. Visio quam locutus est vir cum quo est Deus, et qui Deo secum morante confortatus, ait:
2 Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
Stultissimus sum virorum, et sapientia hominum non est mecum.
3 vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
Non didici sapientiam, et non novi scientiam sanctorum.
4 Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
Quis ascendit in cælum, atque descendit? quis continuit spiritum in manibus suis? quis colligavit aquas quasi in vestimento? quis suscitavit omnes terminos terræ? quod nomen est ejus, et quod nomen filii ejus, si nosti?
5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
Omnis sermo Dei ignitus: clypeus est sperantibus in se.
6 Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
Ne addas quidquam verbis illius, et arguaris, inveniarisque mendax.
7 Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
Duo rogavi te: ne deneges mihi antequam moriar:
8 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
vanitatem et verba mendacia longe fac a me; mendicitatem et divitias ne dederis mihi: tribue tantum victui meo necessaria,
9 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
ne forte satiatus illiciar ad negandum, et dicam: Quis est Dominus? aut egestate compulsus, furer, et perjurem nomen Dei mei.
10 Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
Ne accuses servum ad dominum suum, ne forte maledicat tibi, et corruas.
11 Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
Generatio quæ patri suo maledicit, et quæ matri suæ non benedicit;
12 ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
generatio quæ sibi munda videtur, et tamen non est lota a sordibus suis;
13 ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
generatio cujus excelsi sunt oculi, et palpebræ ejus in alta surrectæ;
14 ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
generatio quæ pro dentibus gladios habet, et commandit molaribus suis, ut comedat inopes de terra, et pauperes ex hominibus.
15 Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
Sanguisugæ duæ sunt filiæ, dicentes: Affer, affer. Tria sunt insaturabilia, et quartum quod numquam dicit: Sufficit.
16 dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» (Sheol h7585)
Infernus, et os vulvæ, et terra quæ non satiatur aqua: ignis vero numquam dicit: Sufficit. (Sheol h7585)
17 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
Oculum qui subsannat patrem, et qui despicit partum matris suæ, effodiant eum corvi de torrentibus, et comedant eum filii aquilæ!
18 Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
Tria sunt difficilia mihi, et quartum penitus ignoro:
19 örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
viam aquilæ in cælo, viam colubri super petram, viam navis in medio mari, et viam viri in adolescentia.
20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
Talis est et via mulieris adulteræ, quæ comedit, et tergens os suum dicit: Non sum operata malum.
21 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
Per tria movetur terra, et quartum non potest sustinere:
22 under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
per servum, cum regnaverit; per stultum, cum saturatus fuerit cibo;
23 under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
per odiosam mulierem, cum in matrimonio fuerit assumpta; et per ancillam, cum fuerit hæres dominæ suæ.
24 Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
Quatuor sunt minima terræ, et ipsa sunt sapientiora sapientibus:
25 myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
formicæ, populus infirmus, qui præparat in messe cibum sibi;
26 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
lepusculus, plebs invalida, qui collocat in petra cubile suum;
27 gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
regem locusta non habet, et egreditur universa per turmas suas;
28 gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
stellio manibus nititur, et moratur in ædibus regis.
29 Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
Tria sunt quæ bene gradiuntur, et quartum quod incedit feliciter:
30 lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
leo, fortissimus bestiarum, ad nullius pavebit occursum;
31 en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
gallus succinctus lumbos; et aries; nec est rex, qui resistat ei.
32 Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
Est qui stultus apparuit postquam elevatus est in sublime; si enim intellexisset, ori suo imposuisset manum.
33 Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede.
Qui autem fortiter premit ubera ad eliciendum lac exprimit butyrum; et qui vehementer emungit elicit sanguinem; et qui provocat iras producit discordias.

< Ordspråksboken 30 >