Ordspråksboken 30
1 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
Jakeh capa Agur ni a dei e lawk. Ama ni Ithiel, Ithiel hoi Ucal koe hettelah a dei.
2 Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
Tamipueng hlak tamipathu poung lah ka o teh, thaipanueknae hai ka tawn hoeh.
3 vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
Lungangnae hai kamtu van hoeh niteh, tamikathoungnaw e panuenae hai ka tawn hoeh.
4 Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
Kalvan ka luen ni teh ka kum e teh apimaw, Talai poutnae pueng kacaksakkung teh apimaw, A min apimaw, a capa min hai apimaw, na panue maw.
5 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
Cathut lawk pueng teh a thoung, ka kânguenaw pueng hanelah kânguenae lah ao.
6 Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
A lawk hah thap hanh, hoehpawiteh na yue vaiteh, na laithoe e hah a hmu han.
7 Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
Hno kahni touh ka hei han, ka due hoehnahlan na poe haw.
8 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
Ahrawnghrang hoi laithoenae heh kai hoi ahlanae koe na tat pouh haw, mathoenae nakunghai, tawntanae nakunghai na poe hanh, ka panki e rawca hoi na kawk haw.
9 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
Hoehpawiteh ka tawnta vaiteh na pahnawt payon vaih, BAWIPA teh apimaw, ka tet payon vaih. Hoehpawiteh, ka mathoe vaiteh hno ka parawt vaiteh Cathut min ka mathout sakpayon vaih.
10 Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
San teh a bawi koe pathoe hanh, hoehpawiteh thoe na bo vaiteh, nang dawk yonnae ao han.
11 Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
A na pa thoe a bo teh a manu yawhawi a poe ngaihoehnae se ao.
12 ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
Ama mithmu vah kathoung poung lah kâpouknae ao, hatei a khinnae koehoi pâsu hoeh rah.
13 ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
Khopouk ka rasang ni teh moungnae a o, a khopouk teh a rasang katang.
14 ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
A hâ teh sendek patetlah, a hâkamnaw teh sarai patetlah a onae se a o, het talai van e tami mathoenaw hoi kavoutthoupnaw hah koung ca hanelah kakâcainaw doeh.
15 Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
Tavat ni canu kahni touh a tawn teh, na poe na poe a ti. Ka boum thai hoeh e kathum touh ao. A khout toe ka tet boihoeh e hno pali touh a o
16 dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.» (Sheol h7585)
Tangkom, kating e thun, tui ka boum hoeh e talai, a khout toe ka tet boihoeh e hmai naw hah doeh. (Sheol h7585)
17 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
A na pa ka dudam niteh a manu banglah ka noutna hoeh naw e mit teh, vonga ni a cawngkhawi pouh vaiteh, matawcanaw ni a ca awh han.
18 Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
Kai hanlah kângairu hno kathum touh a o, ka thaipanuek hoeh e hno pali touh teh,
19 örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
Kahlî dawk mataw kamlengnae lamthung, Lungphen van tahrun ceinae, tuipui van long ceinae, hoi thoundoun ni tangla painae lam naw hah doeh.
20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
Napui kahawihoeh hai hottelah doeh ao van, a ca hnukkhu a pahni a hui teh yonnae ka sak hoeh, telah ouk a ti.
21 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
Hno kathum touh kecu talai heh taki hoi ouk a pâyaw, bokheiyah, hno pali touh khang thai hoeh e ao.
22 under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
Siangpahrang lah kâsak e san, king ka boum e tamipathu,
23 under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
Vâ ka sak e napui kathout, a bawipa e yu ka khawng e sannu hetnaw hah doeh.
24 Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
Talaivan a thoungca eiteh a lungkaang e hno pali touh ao.
25 myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
Atha awm hoeh eiteh kompawi vah ama hane rawca ka pâtung e lungkhi,
26 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
a tha ayoun eiteh lungha rahak kaawm e saveh.
27 gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
siangpahrang tawn hoeh eiteh ahuhu lahoi ka cet e samtong,
28 gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
a khok hoi a kâbang eiteh siangpahrang im kaawm e bombanaw hah doeh.
29 Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
Hno kathum touh kahawicalah ka cet thai e a o, bokheiyah pali touh hah teh,
30 lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
Saring pueng dawk athakaawme sendek, bang ni hai ngang thai hoeh.
31 en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
Ransa marang, hmaetan, apinihai ngang thai hoeh e siangpahrang hetnaw hah doeh.
32 Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
Mahoima kâtalue totouh na pathu pawiteh, hoehpawiteh hnokathout sak hanelah na kâcai pawiteh, na kut hoi na pahni tabuemh.
33 Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede.
Bangkongtetpawiteh, maitosanutui kalaw e ni sanutuikamkak a tâcosak e patetlah, hnawng kapennae ni hnawngthi a lawng sak. Hot patetlah lungkhueknae ni kâyuenae a tâcokhai.
