Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Чоловік остере́жуваний, та твердошиїй, буде зламаний нагло, і ліку не буде йому.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Коли мно́жаться праведні, радіє наро́д, як панує ж безбожний — то сто́гне наро́д.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
Люди́на, що мудрість кохає, поті́шує батька свого, а хто попасає блудни́ць, той губить маєток.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Цар утримує край правосу́ддям, а люди́на хаба́рна руйнує його.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Люди́на, що другові своєму підле́щує, на сто́пах його па́стку ставить.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
У провині люди́ни лихої знахо́диться па́стка, а справедливий радіє та ті́шиться.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Праведний знає про право вбогих, безбожний же не розуміє пізна́ння про це.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Люди глузли́ві підбу́рюють місто, а мудрі утишують гнів.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Мудра люди́на, що праву́ється із нерозумним, то чи гні́вається, чи сміється, — споко́ю не знає.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Кровоже́рці нена́видять праведного, справедливі ж шукають спасти його душу.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
Глупа́к уесь свій гнів увиявляє, а мудрий назад його стри́мує.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Володар, що слухає сло́ва брехливого, — безбожні всі слу́ги його!
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Убогий й гноби́тель стрічаються, — їм обом Господь очі освітлює.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
Як цар правдою судить убогих, стоя́тиме трон його за́вжди.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Різка й поу́ка премудрість дають, а дити́на, зали́шена тільки собі, засоро́млює матір свою.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Як мно́жаться несправедливі — провина розмно́жується, але праведні бачитимуть їхній упа́док.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Карай сина свого — й він тебе заспоко́їть, і приє́мнощі дасть для твоєї душі.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Без пророчих виді́нь люд розбе́щений, коли ж стереже він Зако́на — блаженний.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Раб словами не буде пока́раний, — хоч він розуміє, але́ не послу́хає.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Чи бачив люди́ну, квапли́ву в словах своїх? — Більша надія глупце́ві, ніж їй!
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Хто розпе́щує зма́лку свого раба, то кінець його буде невдячний.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
Гнівли́ва люди́на викли́кує сварку, а лютий вчиняє багато провин.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Горди́ня люди́ни її понижає, а чести набуває покірливий духом.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Хто ді́литься з зло́дієм, той нена́видить душу свою, — він чує прокля́ття, та не виявляє.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
Страх перед люди́ною па́стку дає, хто ж наді́ю складає на Господа, буде безпечний.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Багато шукають для себе обличчя володаря, та від Господа суд для люди́ни.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Наси́льник — оги́да для праведних, а простодоро́гий — оги́да безбожному.
