Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
