< Ordspråksboken 29 >
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
O homem que age com teimosia, mesmo depois de muitas repreensões, será tão destruído que não terá mais cura.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Quando os justos se engrandecem, o povo se alegra; mas quando o perverso domina, o povo geme.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
O homem que ama a sabedoria alegra a seu pai; mas o companheiro de prostitutas gasta os bens.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
O rei por meio da justiça firma a terra; mas o amigo de subornos a transtorna.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
O homem que lisonjeia a seu próximo arma uma rede para seus pés.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Na transgressão do homem mau há uma armadilha; mas o justo se alegra e se enche de alegria.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
O justo considera a causa judicial dos pobres; [mas] o perverso não entende [este] conhecimento.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Homens zombadores trazem confusão a cidade; mas os sábios desviam a ira.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
O homem sábio que disputa no julgamento contra um tolo, mesmo se perturbado ou rindo, não terá descanso.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Homens sanguinários odeiam o honesto; mas os corretos procuram o seu bem.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
O louco mostra todo o seu ímpeto; mas o sábio o mantém sob controle.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
O governante que dá atenção a palavras mentirosas, todos os seus servos serão perversos.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
O pobre e o enganador se encontram: o SENHOR ilumina aos olhos de ambos.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
O rei que julga aos pobres por meio da verdade, seu trono se firmará para sempre.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
A vara e a repreensão dão sabedoria; mas o rapaz deixado solto envergonha a sua mãe.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Quando os perversos se multiplicam, multiplicam-se as transgressões; mas os justos verão sua queda.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Castiga a teu filho, e ele te fará descansar, e dará prazeres à tua alma.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Não havendo visão profética, o povo fica confuso; porém o que guarda a lei, ele é bem-aventurado.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
O servo não será corrigido por meio de palavras; porque [ainda que] entenda, mesmo assim ele não responderá [corretamente].
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Viste um homem precipitado em suas palavras? Mais esperança há para um tolo do que para ele.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Aquele que mima a seu servo desde a infância, por fim ele quererá ser [seu] filho.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
O homem que se irrita facilmente levanta brigas; e o furioso multiplica as transgressões.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
A arrogância do homem o abaterá; mas o humilde de espírito obterá honra.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Aquele que reparte com o ladrão odeia sua [própria] alma; ele ouve maldições e não [o] denuncia.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
O temor do homem arma ciladas; mas o que confia no senhor ficará em segurança.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Muitos buscam a face do governante; mas o julgamento de cada um [vem] do SENHOR.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
O justos odeiam ao homem perverso; e o injusto odeia aos que andam no caminho correto.