Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Viro, qui corripientem dura cervice contemnit, repentinus ei superveniet interitus: et eum sanitas non sequetur.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
In multiplicatione iustorum laetabitur vulgus: cum impii sumpserint principatum, gemet populus.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
Vir, qui amat sapientiam, laetificat patrem suum: qui autem nutrit scorta, perdet substantiam.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Rex iustus erigit terram, vir avarus destruet eam.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Homo, qui blandis, fictisque sermonibus loquitur amico suo, rete expandit gressibus eius.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Peccantem virum iniquum involvet laqueus: et iustus laudabit atque gaudebit.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Novit iustus causam pauperum: impius ignorat scientiam.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Homines pestilentes dissipant civitatem: sapientes vero avertunt furorem.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Vir sapiens, si cum stulto contenderit, sive irascatur, sive rideat, non inveniet requiem.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Viri sanguinum oderunt simplicem: iusti autem quaerunt animam eius.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
Totum spiritum suum profert stultus: sapiens differt, et reservat in posterum.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Princeps, qui libenter audit verba mendacii, omnes ministros habet impios.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Pauper, et creditor obviaverunt sibi: utriusque illuminator est Dominus.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
Rex, qui iudicat in veritate pauperes, thronus eius in aeternum firmabitur.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Virga atque correptio tribuit sapientiam: puer autem, qui dimittitur voluntati suae, confundit matrem suam.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
In multiplicatione impiorum multiplicabuntur scelera: et iusti ruinas eorum videbunt.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Erudi filium tuum, et refrigerabit te, et dabit delicias animae tuae.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Cum prophetia defecerit, dissipabitur populus: qui vero custodit legem, beatus est.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Servus verbis non potest erudiri: quia quod dicis intelligit, et respondere contemnit.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Vidisti hominem velocem ad loquendum? stultitia magis speranda est, quam illius correptio.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Qui delicate a pueritia nutrit servum suum, postea sentiet eum contumacem.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
Vir iracundus provocat rixas: et qui ad indignandum facilis est, erit ad peccandum proclivior.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
Superbum sequitur humilitas: et humilem spiritu suscipiet gloria.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Qui cum fure participat, odit animam suam: adiurantem audit, et non indicat.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
Qui timet hominem, cito corruet: qui sperat in Domino, sublevabitur.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Multi requirunt faciem principis: et iudicium a Domino egreditur singulorum.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Abominantur iusti virum impium: et abominantur impii eos, qui in recta sunt via. Verbum custodiens filius, extra perditionem erit.
