Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
L'homme répréhensible qui se roidit, sera brisé soudain, et sans remède.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Quand les justes se multiplient, le peuple se réjouit; mais quand règne l'impie, le peuple gémit.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
L'homme, ami de la sagesse, réjouit son père, mais qui se plaît avec les courtisanes, perd son bien.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Par la justice un roi consolide son Etat; mais celui qui accepte des dons, le ruine.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Un homme qui flatte son prochain, tend un filet sous ses pas.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Un piège gît dans le crime du méchant; mais le juste triomphe, et se réjouit.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Le juste sait défendre les petits, mais l'impie ne comprend pas la science.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Les moqueurs soufflent le feu dans la cité; mais les sages calment l'irritation.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Le juste qui est en dispute avec l'insensé, ni par la colère, ni par l'enjouement n'arrive à la paix.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Les hommes sanguinaires haïssent l'innocent; mais les justes cherchent à lui sauver la vie.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
L'insensé produit son âme tout entière; mais le sage la tient en arrière.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Qu'un prince écoute les mensonges, tous ses serviteurs sont méchants.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Le pauvre et l'oppresseur se rencontrent; l'Éternel fait luire la lumière aux yeux de tous deux.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
Du roi qui rend au pauvre fidèle justice, le trône subsiste éternellement.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
La verge et la correction donnent la sagesse; mais l'enfant livré à lui-même fait honte à sa mère.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Quand les impies croissent, le péché croît; mais leur chute réjouira les regards des justes.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Corrige ton fils, et il te donnera du repos, et procurera des délices à ton âme.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Privé de révélation, un peuple est sans frein; heureux, s'il garde la Loi!
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Les discours ne corrigent point un serviteur; quand même il comprend, il n'obéit point.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Vois-tu cet homme prompt à parler? Il y a plus à espérer d'un fou que de lui.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Si l'on délicate son serviteur dès l'enfance, il finit par vouloir être fils.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
L'homme colère excite les querelles, et celui qui s'échauffe, fait bien des fautes.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
L'orgueil de l'homme l'abaisse; mais l'humble parvient à la gloire.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Qui entre en part avec le voleur, est son propre ennemi; il a entendu la malédiction, et il ne dénonce pas!
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
La peur des hommes tend un piège; mais qui se confie dans l'Éternel, est mis à couvert.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Plusieurs cherchent les regards du souverain; mais de l'Éternel émane le jugement des hommes.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Le méchant est l'abomination du juste; et celui qui marche droit, l'abomination de l'impie.
