Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
Un homme souvent réprimandé et persistant dans son entêtement est brisé soudain et sans retour.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
Quand dominent les justes, le peuple est en joie; quand les méchants gouvernent, le peuple gémit.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
L’Homme qui aime la sagesse réjouit son père; celui qui fréquente des courtisanes mange son bien.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
Un roi grandit son pays par la justice: avide de dons, il le ruine.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
Qui flatte son prochain tend un filet sous ses pas.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
Le péché devient un piège pour le méchant; le juste jubile et savoure sa joie.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
Le juste se pénètre du droit des humbles; le méchant ne sait rien comprendre.
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Les persifleurs mettent la ville en ébullition; les sages apaisent les colères.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
Quand un sage est en discussion avec un sot, celui-ci s’emporte ou ricane, mais de calme, point!
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Les assassins en veulent à l’innocent; les honnêtes gens recherchent sa personne.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
Le sot lâche toute sa mauvaise humeur; le sage finit par la calmer.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
Le souverain accueille-t-il le mensonge, tous ses serviteurs sont pervers.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
Le pauvre et l’exploiteur se retrouvent ensemble: l’Eternel fait luire sa lumière aux yeux de tous deux.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
Que le roi juge les humbles avec équité, son trône en sera affermi à jamais.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
Verge et reproches inculquent la sagesse, un enfant livré à lui-même fait le déshonneur de sa mère.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
Quand les méchants dominent, le mal augmente, mais les justes seront témoins de leur chute.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Corrige ton fils, tu en auras du plaisir; il donnera de douces joies à ton âme.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Faute de, révélation prophétique, le peuple s’abandonne au désordre; mais heureux s’il observe la loi!
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Ce n’est pas avec des paroles qu’on corrige l’esclave: s’il les comprend, il n’en tient pas compte.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Vois-tu un homme précipité dans ses paroles, le sot a plus d’avenir que lui.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
Qui gâte son esclave dès l’enfance aboutit à en faire un parasite.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
Un homme irascible provoque des disputes; qui se laisse emporter par la colère accumule les fautes.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
L’Orgueil de l’homme amène son abaissement; la modestie est une source d’honneur.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Qui partage avec un voleur est son propre ennemi: il entend l’adjuration et ne peut rien dénoncer.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
La peur fait tomber l’homme dans un piège; qui met sa confiance en l’Eternel est à l’abri.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Beaucoup recherchent la faveur du prince; mais c’est Dieu qui attribue à chacun son dû.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Le malfaiteur est en horreur aux justes, et l’honnête homme est en horreur au méchant.
