Ordspråksboken 29
1 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
A man that, having received many admonitions, still hardeneth his neck, will suddenly be broken, and this without remedy.
2 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
When the righteous are in authority, the people will rejoice; but when the wicked beareth rule, the people groan.
3 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
The man that loveth wisdom causeth his father to rejoice; but he that keepeth company with harlots wasteth [his] wealth.
4 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
A king will through the exercise of justice establish [the welfare of] a land; but one that loveth gifts overthroweth it.
5 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
A man that flattereth his neighbor spreadeth a net for his steps.
6 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
In the transgression of a man there is an evil snare: but the righteous ever singeth and rejoiceth.
7 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
The righteous considereth the cause of the indigent: but the wicked will not understand the knowledge [of justice].
8 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
Scornful men will kindle [confusion] in a town; but the wise turn away wrath.
9 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
If a wise man contend with a foolish man, whether he be angry or whether he laugh, [he will have] no rest.
10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
Men of blood hate the guiltless one; but the upright seek [to preserve] his life.
11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
A fool uttereth all his mind; but the wise holdeth it back.
12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
If a ruler listen to the word of falsehood, all his servants become wicked.
13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
The poor and the man of exactions meet together: the Lord enlighteneth the eyes of both of them.
14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
When a king judgeth in truth the indigent, his throne shall stand firmly for ever.
15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
The rod and reproof impart wisdom; but a lad abandoned to himself bringeth shame on his mother.
16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
With the increase of the wicked transgression increaseth; but the righteous shall yet look on their downfall.
17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
Correct thy son, and he will procure thee rest: yea, he will give delight unto thy soul.
18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
Without a prophetic vision a people become unruly; but when it observeth the law, then will it be happy.
19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
Not with words [alone] can a servant be corrected; for though he understand, there will be no response.
20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
Seest then a man that is hasty in his words? there is more hope for a fool than for him.
21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
If one rear his servant delicately from his youth, then will he at length become as [his] son.
22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
A man of anger stirreth up strife; and a man of fury aboundeth in transgression.
23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
The pride of a man will humble him; but the humble in spirit will attain to honor.
24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
Whoso divideth with a thief hateth his own soul: he heareth the adjuration and dareth not to tell.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
The dread of man bringeth a snare; but whoso putteth his trust in the Lord will be upheld in safety.
26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
Many seek the favor of a ruler; but from the Lord cometh justice for man.
27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
An abomination of the righteous is an unjust man: and an abomination of the wicked is one who is upright in [his] way.
